Sakta närmar jag mig målet

Nu börjar jag faktiskt kunna ana ett slut på allt försenat arbete. Jag har nog aldrig fått så många tarotbeställningar samtidigt, så det har varit något av en chock alltsammans. Och det gör mig så ledsen att så många fått vänta länge på svar.
Nu är jag i alla fall snart ikapp. Fast förkylningen har slagit till med full kraft och jag går på halvfart med feber och hosta så inte går det så fort jag skulle önska.
Tack alla för ert stora tålamod!

Kärlek och snö...

Idag flydde jag från allting och tog en kärlekspaus hos min älskling! Ibland är det verkligen nödvändigt att byta miljö helt och hållet för att hinna rensa tankarna och hämta lite ny energi. Och vi bor ju i varsin ände av stan.

Fast ny energi vet jag inte om vi fick någon av oss, vi är nog på väg att bli förkylda båda två, så vi somnade en stund i soffan tillsammans. Jättemysigt! Och sen en film och så var det dags för mig att åka hem igen. Kortbesök men han har morgonskift den här veckan och jag behöver få undan mer jobb så jag behöver vakna hemma.

Det hade börjat snöa när jag gick till tåget och det var snö när jag kom hem också 1,5 timme senare. Det är ju så vackert med nyfallen snö! Fast jag kände mig hur risig som helst, trött, febrig och snorig, så njöt jag av promenaden hem från stationen.

Julstämningen har börjat smyga sig på, tror jag minsann!

En avig dag...

Typiskt... varför blir det så här ibland?
Idag var det planerat att jag skulle få jobba ostörd från morgon till kväll. Inga tider att passa, inga möten, inga distraktioner.

Det första som händer är att det ringer på dörren innan jag kommit ur sängen. Glasmästaren står utanför och vill komma in och byta två fönsterbågar. Han hade försökt nå mig hela dagen igår och nu upptäcker jag att jag har ju glömt slå på ljudet efter läkarbesöket i måndags så nu har jag en lång lista på missade samtal.

Nå jag kan inte släppa in honom för Kiwi ligger sjuk med feber i det ena rummet och hon måste få lite mer sömn, så vi bestämmer att han ska komma tillbaka lite senare.

Jag sätter mig vid datorn för att börja jobba en stund medan det är tyst i huset. Då visar det sig att min server har lagt av så jag kan varken ta emot eller skicka epost. Jaha... men jag kan ju förbereda för tarotstjärnor i alla fall så lite blir det gjort... väldigt lite :-(

Sen kommer glasmästaren och ockuperar vårt hem några timmar. Kiwi piggnar till så pass att hon vill ha mat i magen så det blir lite lunchfix. Sen är glasmästaren klar och det blir lugnt igen.

NU ska jag jobba... tänker jag! Då börjar grannen borra i taket. Vad sjutton ÄR det här? LITE lugn och ro behöver jag faktiskt om jag ska kunna ge några vettiga svar på tarot.
Det här är verkligen en läxa i att inte stressa upp sig. Men jag lovar att det är SVÅRT att vara lugn när jag vet hur mycket jag ligger efter.

Bloggstädning...

När mina planer går om intet så brukar jag försöka göra något helt annat, för att undvika att gå rakt in i min gamla stress igen.
Idag fick det bli lite uppstädning och nya tapeter i bloggen. Jag vet att jag inte skrivit här på länge och jag har fått kommentarer om det, men faktum är att jag varit otrogen!! Jag har startat nya bloggar på andra ställen utan att komma vidare med dem heller. Precis som om jag ville undvika den här. Märkligt...

Nu känns det i alla fall bättre med lite fräscha nya färger här, så jag ska försöka hålla mig till Blogger. Det är en väldigt praktisk tjänst ändå. Och gratis vilket uppskattas. Och utan reklam, vilket också uppskattas mycket.

Sjukvården är sjuk

Jag har inte pratat så mycket om det här men nu är jag helt uppgiven. I juli fick Kiwi jätteont i ryggen. Ryggmusklerna kändes lite spända, men inget speciellt annars. Nästa dag tittar min pappa på hennes rygg och säger "hon är ju krokog". Och visst var hon det! Fast tre vittnen kan svära på att hon var rak dagen innan! Och inte en enda gång under alla år har skolsjukvården nämnt något om att ryggen skulle vara sned.

Det blev till att fara in till akuten som konstaterade skolios och vi fick remiss till specialist. Det tog ju "bara" två månader. Och nu kommer det första som gör mig helt tolig. Specialisten vill inte konstatera att det är något fel på ryggen utan specialröntgen. Så det blir ny remiss och ingen hjälp för smärtorna förutom rådet att fortsätta knapra Alvedon.

Efter ny väntan fick vi tid för röntgen den 20 oktober och innan dess skulle vi ringa för att boka telefontid med specialisten för att få utlåtandet om röntgenbilden. När jag ringer det nummer jag fått så tutar det upptaget. De har bara telefontid vissa dagar och jag ringer en gång i minuten under de tiderna i en hel vecka!! Upptaget HELA TIDEN! Omöjligt att komma fram.

Jag räknade ut att jag ägnat över 7 timmar i telefon utan att lyckas komma fram så inte konstigt om jag var gråtfärdig när det var dags att åka in till röntgen. Så när vi ändå var där passade jag på att be om en telefontid med läkaren. Jag skällde på dem för att det inte gick att komma fram på telefon och då får jag till svar att "nej upptagetton kan du inte få"! Suck! Jag hade ringt rätt nummer, det kollade vi, så till slut fattade de ju att det var något fel på deras telefon. Vi fick en tid i alla fall när doktorn skulle ringa upp och ge besked om Kiwis rygg.

Han ringde på utsatt tid idag och vi fick diagnosen skolios. Hennes rygg är krökt 30 grader. Det är MYCKET! Men för lite för operation och hon är för gammal för att få korsettbehandling. Allt de kunde erbjuda var att mäta igen om ett halvår för att se om det blivit sämre.
Och så skaffa sjukgymnast (får vi fixa själva). Jag försökte få svar på varför krökningen kommit så snabbt men han envisades med att det inte kan göra det. Vi måste ha missat det helt enkelt. Men herregud, jag har masserat den ryggen en miljon gånger, jag tycker jag borde ha lagt märke till en så stor krökning! Men det är väl ingen idé att tjata om svar på det. Så länge det inte stämmer med läkarböckerna så finns det väl inte. Sen bad jag om ett läkarintyg för skolan men det tyckte han husläkaren skulle ta hand om. Tack och adjö!

Jag är så ledsen och arg för Kiwis skull. En ung härlig tjej med hela livet framför sig och så måste det börja med värk och elände redan. Och en galen sjukvård som inte verkar ha varken intresse, kunskaper eller resuser till att hjälpa.

Man ska vara försiktigt med vad man ber om...

Man ska vara försiktig med vad man ber om... för det kan hända att man får det!

Ända sedan flytten 1:a oktober har jag hamnat lite på efterkälken med allting. Det tar tid och energi att packa, flytta och packa upp allting och inrätta sig i det nya. Och det är underbart att ha fått mer utrymme nu!

Men mer utrymme betyder högre hyra så jag tänkte att när jag ändå hade en cirkel och vi skulle hjälpas åt att manifestera något åt varandra så passade jag på att be Universum om lite mer inkomster.

Gissa vad som hände? Nu har jag fått fler tarotbeställningar på en vecka än jag brukar få på en månad! Så om jag nu hade tänkt mig för så skulle jag ju förstås bett om att få inkomsten i en takt jag klarade av. Så kan det gå... en läxa för mig.

Nu jobbar jag för högtryck för att komma ifatt och så klurar jag på en ny formulering för nästa "beställning från KBS (Kosmos beställnings- service)" för det är inte roligt varken för mig eller mina kunder att ha så här mycket att göra och ständigt känna att jag ligger efter.

Men nu är klockan nästan ett och jag behöver sova lite också. Ska avsluta dagen med en ljusmeditation som jag nyss kom på att jag inte gjort på länge. Vitt ljus-meditation för att "smälta bort" stressen. Mycket bättre att sluta dagen med vitt ljus än med vitt brus!

Go'natt

Bustrött

Cozmos har flyttat in!

En mycket efterlängtad ny familjemedlem har flyttat in idag. Cozmosflickan, 12 veckor, en liten ulltuss med massor av bus och kärlek. Vi har alltid haft katt utom det senaste året när vi har bott så provisoriskt. Så nu när vi äntligen kunnat flytta in i egen lägenhet så kände vi rätt snart att det fattades något varje gång vi öppnade ytterdörren. Inget litet liv som kom skuttande för att hälsa, det kändes väldigt tomt.
Men nu är hon här och det känns gott att komma hem igen.

Lite trögt idag...

Det går lite trögt att jobba idag. Skulle helst vilja fortsätta packa i stället så jag blir klar med det. Tänk... om 6 dagar sitter jag i min nya lägenhet, med massor av plats och säkert massor av kartonger. Men det är ju mycket roligare att pack upp än att packa ner.

Så idag gäller disciplin framför allt. Tävlar med Mango som skriver hemtenta. Hon tycker också det går trögt. Men vi kör stenhårt en timme och sen tar vi paus. Så går dagen och jobbet blir gjort. Mango är snart klar med sitt förresten. Medan jag har andra halvan kvar. Ska jobba till fyra. Disciplin... disciplin... disciplin... suck!

Jag önskar...

Jag önskar en värld där barnen får vara glada barn och där de som inte mår bra kan få hjälp utan att behöva vänta och avvakta och vänta ännu mer på hjälp i en vård som inte har tid att vårda längre.

Snålblåst i kassan

Ja det är tyvärr inga trollvindar i kassan, vilket hade varit trevligt. Jag måste ta itu med påminnelser idag. Det tråkigaste arbetet när det gäller företagsekonomin, att påminna dem som "glömt" att betala sin faktura.

Jag förstår inte hur folk tänker när de beställer något och sen inte betalar och inte hör av sig. Visst kan jag förstå att ekonomin är kärv ibland, så är det för mig också. Men det behövs ofta bara lite kommunikation för att lösa problemen. Att bara strunta i att betala är både otrevligt och ledsamt. Trist början på veckan... hoppas det blir bättre sen...

Allt börjar hos dig själv

Läser Denis Lindbohms "Magins program" just nu. En klok man med djup magisk kunskap och förståelse för livet. Ja, han är udda, men jag gillar det han skriver. Ett citat ur boken har fastnat speciellt:

"Låset till magins port har en speciell nyckel
Du själv är nyckeln
Om du inte passar till låset måste du förändras
Låset förändras nämligen inte"

Enklare och sannare än så kan man väl inte uttrycka det. Allt finns redan, krafter, magi, skapat och oskapat. Att vi inte kan se hela verkligheten beror på de filter vi har som kommer från den kollektiva beskrivningen av verkligheten.

För oss som börjat se lite mer blir det bara ännu tydligare hur starka filter vi har. Det finns en oändligt större verklighet att upptäcka men så länge vi sitter fast i behovet av att beskriva verkligheten på ett allmänt accepterat sätt så kommer vi inte att se mer än det accepterade.

För att komma i kontakt med den verkliga magin i livet, måste vi utsätta oss för det okända. Våga tänka nya tankar och tillåta oss att se det vi ser utan att börja förklara bort allt som inte passar in i den kollektiva uppfattningen.

All magi och all utveckling börjar med dig själv.

Flyttbestyr

Att flytta är inte det bästa jag vet! Ändå har jag lyckats med konststycket att byta bostad 28 gånger i mitt liv! Och nu är det dags igen.

Nu är det bara tre veckor kvar och den jobbigaste fasen är på väg att börja. Den när allt ska packas och jag måste välja ut vad som är viktigt och vad som inte får komma bort så det dröjer innan jag hittar det igen. Räkningar, kontrakt, kalendrar, bankgrejor och ungarnas skolpapper t.ex.

Sen är det ju det där med böckerna! Först tänker jag att jag kommer ändå inte att hinna med att läsa något de här veckorna. Men jag vet hur det brukar bli. Jag packar allt och sen får jag plötsligt en brinnande lust att läsa just precis en viss bok. Och den går ju inte att hitta då!

Hmm.. skulle ju kunna använda pendeln förstås! Den får jag se till att packa i "viktigtlådan"!

Energitjuvar och skydd

Jag tror att det många gånger sker helt omedvetet att vissa suger energi från andra. Och jag tror att orsaken är att de ännu inte insett eller förstått att källan finns inom dem själva. De tror att de måste få energi, förståelse, bekräftelse, kärlek och ljus eller vad de nu är i behov av utifrån.

Sen anser jag också att energi naturligt alltid strävar efter balans. Alltså mörker söker naturligt upp ljuset och tvärtom i en evig rörelse. Så jag tror inte att det mörka vill ha ljus för att växa självt, utan att det söker sin balans i sin motsats helt naturligt.

Skydd mot dränerering..
Ytterligare något att tänka på när det gäller att skydda sig från att bli dränerad är att "täta" sin energikropp. Vi gör så mycket själva som vi inte tänker på som dränerande.

Sånt som dränerar kan vara:
- Saker som behöver kommuniceras men som vi håller inne med
- Utlånade grejor
- Brutna löften (även de när vi träffar en bekant på stan och slänger ur oss "visst, vi tar en fika nån gång" utan tanke på att det ska bli av)
- Alla grejor vi stuvat undan i kartonger på vinden eller i källaren
- Obetalda räkningar
- Lån och skulder
- Röra

Jag vet, allt detta är inte lätt att ordna upp på en kafferast, men jag tror det är viktigt att bli medveten om det. Om jag alltid ser till att ha en öppen och ärlig kommunikation, har koll på mina grejor och inte ger löften som jag inte har för avsikt att hålla så kommer jag långt. Då finns ingen energitråd för någon annan att börja dra i.

Om kärlek

Den här texten skrev jag för ett bra tag sen under en period som blev startskottet för en rad händelser vilka ledde fram till det liv jag har idag. Det har varit otroligt jobbigt ibland men också oerhört lärorikt. Jag lägger in texten igen idag som en påminnelse om att vi aldrig ska sluta söka kärleken inom oss själva.

---

Om Kärlek

Det pratas mycket om "ljus och kärlek". Många tycker det är underbart och bra på alla vis, andra blir irriterade och tycker det blir för mycket "socker". Men vare sig du triggas positivt eller negativt så triggas du bara av det som berör. Och det är antingen den inre skuggan eller det inre ljuset som rör sig.

Kärlek är oerhört viktigt! Men det finns också en fara i att se den som det enda man behöver fokusera på så blir allt bra. Den äkta kärleken är en oerhört stark kraft. Den är samma sak som ljus, som är samma sak som kunskap. Men just för att den kraften är så stor är det väldigt lätt att vi försöker förminska den att rymmas i en enkel beteckning i ett försök att förstå den eller kunna greppa vad det är.

Jag måste säga detta: kärlek kan inte förklaras med ord, eller förminskas till en modell som vi med våra begränsade medvetanden kan förstå. Då blir den en illusion som för oss längre bort från den. Då blir det lätt "bara ord". Och det är farligt för kärlek=ljus=kunskap är det enda som kan göra oss fria.

Så vad i allsin dar ska vi göra då, undrar du? Jag menar att vi måste börja med oss själva, ALLTID. Och jag talar om både den andliga och den personliga kärleken nu.

Det är en kosmisk lag att energi alltid söker balans, det ingår i dess natur. Finns den en grop så fylls den upp av något annat, kan man säga. Då är det ju lätt att tro att man kan fylla sina inre tomheter med något utanför sig själv. Men det är en illusion. Om man "köper" den illusionen så blir den en besatthet och man söker ständigt "sin andra halva" eller den som "ska göra mig hel".

Men du kan ALDRIG finna kärleken med någon annan.
Den MÅSTE komma inifrån. När du HAR den kan du dela den med någon annan som OCKSÅ har den.

Det är vad som menas med en själspartner. En själspartner är inte någon speciell som Ödet räknat ut åt dig, utan en person som funnit kärleken inom sig i samma grad som du. När två sådana själar möts, skapas en tredje energi, som ger näring till kärleken och då blir den evig, energin tar inte slut. Kunskap=Ljus=Kärlek väcks och växer i båda själarna genom deras relation.

Om du fastnat i illusionen och finner den där personen som "gör dig hel" bildas ingen tredje energi, utan man konsumerar till slut varandras energi, och det som började så bra slutar med att energin "stöter ifrån" för att man ska kunna överleva. Och så tar det slut och man börjar om igen.

Kunskap är nyckeln. Det börjar med självkännedom, kunskap om dig själv. MEDVETENHET är första steget. När du blir medveten om hur, vad, vem du är, hur du gör, tänker, känner, reagerar så kan du börja möta din skugga och börja eliminera dina hinder och blockeringar så att kärleken kan växa i dig steg för steg.

Jag talar om relationer för att vi har lättast att relatera till det, men detta gäller även den andliga kärleken, till livet, till allt. Och framför allt den viktigaste relationen av alla, den till dig själv.

-- Anna Sporring, 10 maj 2006 --

Rädslor och fasthållen energi

Jag skriver inte så ofta här som jag hade tänkt från början. När jag nu funderar över varför det är så, så kommer jag fram till att jag har "hang-ups" när det gäller att bli förstådd. Det är ju inte så att jag inte tänker på saker och ting när jag inte skriver, men när jag väl sätter mig vid tangentbordet så känner jag prestationsångest. Det måste bli vettigt, rätt och jag vill bli förstådd. Detta är ju lovvärt att sträva efter, men ingen bra utgångspunkt eftersom det hämmar mig att uttrycka det jag vill. Dags att ta itu med mina "hang-ups" alltså.

Jag satt och bläddrade igenom en av Carlos Castanedas böcker igår kväll, på jakt efter en speciell mening. Just den jag ville hitta, fann jag inte, men något annat stack mig i ögonen som har med ovanstående att göra.

Don Juan talar om de fyra fiendena och hur man måste övervinna dessa för att bli en "kunskapens man". Eftersom jag hela tiden drivs av min längtan efter kunskap och att förstå hur allting fungerar, så kändes det väldigt relevant för mig. Här är några citat ut boken "Samtalen med don Juan" som jag tycker belyser väldigt bra hur det kan kännas att ge sig in i letandet efter kunskap (och självklart gäller detta för kvinnor också!):

"När en man börjar inhämta kunskaper, är han aldrig klar över sina syften. Han föresatser är bristfälliga, hans uppsåt obestämt. Han hoppas på belöningar som aldrig blir verklighet, ty han är ovetande om lärdomens mödor.

Han lär sig sakta - i början bit för bit, därefter i stora stycken. Och snart råkar hans tankar i uppror. Det han lär sig stämmer aldrig med hans inbillning eller föreställningar och då börjar han bli rädd. Lärdom är aldrig vad man väntar sig."

Det här känner jag mycket väl igen. I början drevs jag bara av en diffus längtan efter få att stilla mitt sinne, att finna ro i själen. Och jag trodde att jag skulle kunna uppnå detta genom att undersöka och förstå verkligheten. Det tror jag fortfarande men kanske med lite mer riktning idag än jag hade från början. Jag började med att ställa frågorna inåt och grubbla över svaren. Vem är jag? Vart slutar Universum? Varför är jag här? Hur fungerar människor? Var kommer tankarna ifrån? osv, osv. Sen började jag leta utanför mig själv, i religioner, böcker, kurser i personlig utveckling, jag frågade drömmarna, tarotkorten och mina vänner. Visst har jag fått många svar men det tog lång, lång tid innan de olika svaren började visa ett mönster. Innan dess kom tankarna verkligen i uppror, precis som don Juan beskriver ovan.

"På detta vis råkar han nu snubbla över sin första naturliga fiende: Fruktan! En hemsk fiende - svekfull och svår att övervinna. Den sitter gömd bakom varje krök, redo att kasta sig över sitt byte. Och om mannen blir skräckslagen av dess närvaro och flyr sin kos, då har fienden satt stopp för hans sökande."

Rädsla är ett stort hinder, hur liten den än verkar i stunden. Eftersom all rädsla förlamar så kommer man inte vidare förrän rädslan besegrats. Ibland kan man tro sig ha besegrat sin rädsla, bara för att i nästa stund inse att man bara gått runt problemet. I en sådan situation så lär man sig ingenting, även om man skenbart kommit vidare. Rädslan har effektivt hjälpt till att dölja ett bit av pusslet och eftersom rädslan i sig är så skrämmande så känner man sig bara glad över att slippa titta i det mörka hörnet och ger sig glatt i kast med nästa fråga. Tills rädslan dyker upp även där. På det viset kan man undanhålla sanningar för sig själv i flera år, om man inte ser upp.

Så vad gör man?

"Svaret är mycket enkelt. Han får inte fly sin kos. Han måste trotsa sin fruktan, oaktat den måste han ta nästa steg på lärdomens väg och så nästa och nästa igen. Han måste helt och fullt känna rädsla och ändå inte ge upp."

Karln har rätt! Varje gång jag har konfronterat en rädsla och stått kvar, så har den upplösts framför mina ögon. Och i samma ögonblick har en enorm laddning med energi lösgjorts. Så rädsla är fasthållen energi. Energi som jag skulle kunna använda om den inte var inlåst. Det är bara jag själv som kan låsa upp och släppa energin fri.
Så nu när jag känner mig trött och utbränd försöker jag komma ihåg att kolla om det är någon bortglömd rädsla som sitter fast. Och nästan alltid stämmer det och jag kan välja att konfrontera den och än en gång besegra fienden. När vinsten kommer i form av extra energi då vet jag att jag än en gång har vunnit kampen.

Hur fri är den fria viljan?

Begreppet New Age har kommit att innehålla ett smörgåsbord av allehanda nya och nygamla livsåskådningar och religioner. Man kan tydligt se ett antal röda trådar som finns med i de flesta av dessa nya och nygamla rörelser. För det är ofta rörelser det handlar om. Från stora sekter till små grupper som träffas på torsdagskvällarna och övar tillsammans.

Några av de viktigaste/vanligaste röda trådarna är:
- alla har en fri vilja
- du skapar din egen verklighet
- när det känns bra inom dig så är det rätt (Må bra-faktorn)

Många människor har funnit hopp och en mening med livet genom dessa budskap. Många har blivit hjälpta, fått healing och återfunnit sitt människovärde och sin självkänsla. Många har fått nya vänner, en ny känsla av att höra till, en ny inre trygghet.

Men är det alltid så det blir? Och är det alltid av godo? Jag anser att det också finns stora faror med dessa budskap.

Fri vilja
Visst känns det helt fantastiskt när man inser att man har en fri vilja. För det måste ju innebära att jag är fri, att ingen kan tvinga mig till någonting och att ingen kan döma mig för att vilja fel saker. Det är ju min fria vilja.

Men hur fri är den fria viljan egentligen?
Ja, tanken är ju fri, eller hur? Jag kan tänka vad jag vill utan att behöva försvara mig. Jag kan tänka precis vilka tankar jag vill, när som helst och hur som helst. Och ingen kan säga att mina tankar är fel för de kommer ju från min fria vilja. Ibland väljer jag att göra sånt jag inte vill, men då är det ju av hänsyn till någon annan. Och det är ju också mitt fria val, att göra sånt jag inte vill, av medkänsla eller till och med av kärlek till min nästa. Det är ju också mitt fria val att inte älska mig själv i de situationerna!

Att välja fritt innebär att impulsen till mina val kommer inifrån mig själv. Det finns alltså ingen yttre ledning. Det vore omöjligt eftersom det det då inte längre är ett fritt val. Om jag alltså vill vara en helt fritänkande människa så kräver det att jag frigör mig från alla andras tankar och val och agerar helt på egen hand. Jag är då min egen ledare och behöver ingen ledare utifrån.

Men då behövs ju inga grupper, rörelser, sekter och församlingar. Om jag verkligen har ett fritt val och utövar det, så finns inget som helst behov av att tillhöra någon grupp över huvud taget. Tvärtom, att tillhöra en grupp kan bli till hinder för mitt fria val. Om jag följer en ledare så behöver jag inte vara min egen ledare. Och de val jag gör blir då min ledares val, inte mina egna.

Grupptänkandet är ett hot mot friheten. Genom att tänka som grupp så hindras vi effektivt från att hitta vårt individuella frihet. Visst, vi är gruppvarelser men inom gruppen hålls vi inom de rädslans gränser som är precis bortom friheten. Vi kan känna smaken av den men aldrig komma åt den. Till det måste vi blir individuella tänkande varelser.

Så min fråga till dig som läser det här blir: Hur fri är din vilja?

Du skapar din egen verklighet
Detta förutsätter förstås redan från början att din vilja är fri. Annars kan du inte påverka din skapelse ett enda dyft. Men om vi för resonemangets skull utgår ifrån att det är sant att vi skapar vår egen verklighet, så måste det innebära att varenda människa som befinner sig i krig, som lever i svält och fattigdom, som tvingas till barnarbete, kriminalitet och prostitution för överlevnadens skull, SAMTLIGA HAR SKAPAT SIN VERKLIGHET SJÄLVA! Och följaktligen har förmågan att skapa om alltihop med hjälp av tankens kraft och den fria viljan. Eller är det så att de inte vill? Eller inte kan tänka? Eller, hemska tanke, är det VI, som bara har det lite lagom smådjävligt i tillvaron, som har skapat krig och svält och elände? Allt det hemska sker ju så långt bort från oss. Så slipper vi ha det nära.

Fast om man läser de självhjälpsböcker som finns på området och ser filmerna som är i ropet just nu (The Secret och What the Bleep do we know bl.a.) så är idén om tankens skapande kraft nog mest till för oss i den industrialiserade delen av världen. Vi som är så där lagom missnöjda med tillvaron, sökande efter lyckan och meningen med livet. Vi som har grundtryggheten i form av tak över huvudet och försörjning på ett eller annat sätt. Det är OSS budskapet om att skapa den egna verkligheten är ämnat för.

De mörka krafterna (ondskan) vet att vi är dem på spåren. De vet att de gamla metoderna att kontrollera och hålla människorna "nedsövda" genom religionen och kyrkan har tappat sin makt de senaste decennierna. De har letat efter något nytt sätt att söva ned oss och de fann det genom New Age-rörelsen, som de till viss del själva skapade och styr idag. De vet exakt var vi har våra ömma punkter. Rädsla, otrygghet, otillräcklighet, bristande självkänsla och de fortsätter att skapa en värld för oss där våra rädslor matas och underhålls hela tiden.

Sen kommer de med motmedel och lösningar i form av t.ex. "du skapar din egen verklighet". Det som händer när vi köper det konceptet är att vi blir så upptagna med att skapa det vi vill ha att vi glömmer att hålla ett öga på ondskan samtidigt. Vi förförs in i drömmar om hur rika vi kan bli, hur berömda och lyckade vi kan bli. Och lyckan finns alltid i materiella värden, i egots tillfredsställelse. Om bara egot får känna sig lite lyckligt så bryr det sig inte om vad ondskan håller på med! Så de kan fortsätta sina planer på att ta över världen utan att vi märker det.

Det blir en styrning mot STS (service to Self) där man omedvetet faktiskt struntar i andra eftersom deras verklighet är deras ansvar.

Den farliga Må bra-faktorn
Inom New Age handlar det väldigt ofta om att känna efter, lyssna inåt och om det känns rätt så ÄR det rätt. Självklart är det lätt att godta ett koncept om det känns bra inombords. Det är ju det vi hela tiden söker. Det där som gör att det känns gott i hjärtat, att känna trygghet, värme, att höra till, att vara accepterad som den man är.

Men att "må bra" är en farlig mätmetod. Som ytterlighet kan man ta som exempel Heaven's Gate, en sekt vars medlemmar begick kollektivt självmord 1997 eftersom de trodde att ett utomjordiskt rymdskepp skulle komma, dolt i svansen efter kometen Hale-Bopp, och ta dem direkt till himlen. De trodde på detta och deras gemensamma tro fick dem att "må bra". Det kändes rätt och därför begick de självmord i ett tillstånd av lycka och välmående.

Att följa en religion, kult eller tro bara för att det känns bra, kan därför vara oerhört missledande. Så hur ska man då mäta vad som är rätt för en själv, om man inte kan lita på hur det känns?

Mitt bästa svar är att lita på och utveckla intuitionen. Det är en förmåga vi har som är alltför dåligt utnyttjad och hågkommen nu för tiden. Kanske för att vi är så upptagna med att "skapa vår verklighet" att vi glömmer att lyssna till den där inre rösten.

En bra definition av intuition är:
ett direkt varseblivande av en betydelse eller sanning utan föregående, medvetet, intellektuellt resonemang.

Det finns bara en väg till frihet och den är samtidigt vårt bästa motmedel mot ondskan:

Villkorslös kärlek
Den bästa definitionen på villkorslös kärlek som jag funnit är:
fråvaro av rädsla, tillit till Skaparen och villigheten att offra livet för sanningen.

Om det är sant att min vilja är fri - så väljer jag villkorslös kärlek!
Om det är sant att jag skapar min egen verklighet - så är min enda AVSIKT villkorslös kärlek!

/Anna

Magisk morgon

Doften av nymogen frukt kittlar näsan. Det är tidig höstmorgon. Vinden rufsar om lite lätt i buskar och träd och himlen ser alldeles nymålad ut. Luften känns kall och klar som nytvättade fönster, att andas höstluften känns som att dricka vatten från en fjällbäck. Kallt, fuktigt och vibrerande av liv. Fåglarna har börjat sina flyttbestyr och strecken ritar då och då nya mönster i det blå.

Mina häxfötter tassar modigt ut i gräset, barfota trots kylan. Det gör inget att det är lite kallt. Det är en livgivande kyla. Glädjen över att känna Moder Jord direkt under fotsulorna ger dessutom sådan magisk värme att höstkylan inte riktigt kommer åt.

Det är inte fullmåne riktigt än, så idag ska jag bara titta, det blir ingen skörd idag. Idag ska jag bara utforska nya områden och ta reda på vilka växter och örter som fortfarande finns där ute. Jag njuter i fulla drag av att vara mitt ibland elementen. En stund står jag stilla och bara blundar. Känner luftens element i vinden, kramar jorden med mina tår. Eldens element tar solen till hjälp och värmer min hud. Och daggen som fortfarande ångar i gräset låter mina fötter smaka vattnets element.

Jag blundar en stund till. Andas och känner krafterna vakna till liv inom mig. Känner hur jag blir ett med elementen. Hur styrkan i mig växer i takt med att enhetskänslan kommer tillbaka. Jag har saknat den och jag sänder tysta tankar av tacksamhet till Krafterna. Säger inget högt. Det behövs inga stora och fina ord. Bara närvaro.

Och när min närvaro möter Hennes närvaro blir jag hel igen.

Mörker-ljus .. ondska-godhet

Jag fick en kommentar av Måndotter på min artikel "Ljus och kärlek - dåligt vapen mot mörka krafter" som gjorde mig uppmärksam på hur lätt jag själv faller ner i vanans makt. I den artikeln sätter jag likhetstecken på mörker och ondska vilket jag egentligen tycker är fel. Men den inställningen är så djupt rotad att man verkligen få vara på sin vakt hur man uttrycker sig, för även om man har kommit fram till ett nytt synsätt så sitter det gamla synsättets hjulspår så djupt att man lätt trillar tillbaka i dem utan att man märker det.

Så här ser jag ju egentligen på mörker och ljus - ondska och godhet:

Mörkret är inte ont
Ljuset är inte gott

Ondska uppstår när ljus och mörker är i obalans med varandra
Godhet uppstår när ljus och mörker är i balans

Andra bloggar om: mörker, ondska, ljus, godhet

Mitt företag startar imorgon!

Äntligen är det dags, den där dagen jag har både fruktat och längtat efter. Att få driva mitt eget företag. Med sånt som intresserar mig och som jag brinner för!

Jag får ofta förvånade blickar när jag berättar att jag startar den 11:e september, men min inställning är att det måste vara det mest magiska datum jag kan komma på då det är särskilt lämpligt att starta något som har healing som huvudsyfte.

Min första arbetsdag är fullbokad redan så det känns fantastiskt fint allting. Flöde äntligen, efter månader av segt slit!