Sakta närmar jag mig målet

Nu börjar jag faktiskt kunna ana ett slut på allt försenat arbete. Jag har nog aldrig fått så många tarotbeställningar samtidigt, så det har varit något av en chock alltsammans. Och det gör mig så ledsen att så många fått vänta länge på svar.
Nu är jag i alla fall snart ikapp. Fast förkylningen har slagit till med full kraft och jag går på halvfart med feber och hosta så inte går det så fort jag skulle önska.
Tack alla för ert stora tålamod!

Kärlek och snö...

Idag flydde jag från allting och tog en kärlekspaus hos min älskling! Ibland är det verkligen nödvändigt att byta miljö helt och hållet för att hinna rensa tankarna och hämta lite ny energi. Och vi bor ju i varsin ände av stan.

Fast ny energi vet jag inte om vi fick någon av oss, vi är nog på väg att bli förkylda båda två, så vi somnade en stund i soffan tillsammans. Jättemysigt! Och sen en film och så var det dags för mig att åka hem igen. Kortbesök men han har morgonskift den här veckan och jag behöver få undan mer jobb så jag behöver vakna hemma.

Det hade börjat snöa när jag gick till tåget och det var snö när jag kom hem också 1,5 timme senare. Det är ju så vackert med nyfallen snö! Fast jag kände mig hur risig som helst, trött, febrig och snorig, så njöt jag av promenaden hem från stationen.

Julstämningen har börjat smyga sig på, tror jag minsann!

En avig dag...

Typiskt... varför blir det så här ibland?
Idag var det planerat att jag skulle få jobba ostörd från morgon till kväll. Inga tider att passa, inga möten, inga distraktioner.

Det första som händer är att det ringer på dörren innan jag kommit ur sängen. Glasmästaren står utanför och vill komma in och byta två fönsterbågar. Han hade försökt nå mig hela dagen igår och nu upptäcker jag att jag har ju glömt slå på ljudet efter läkarbesöket i måndags så nu har jag en lång lista på missade samtal.

Nå jag kan inte släppa in honom för Kiwi ligger sjuk med feber i det ena rummet och hon måste få lite mer sömn, så vi bestämmer att han ska komma tillbaka lite senare.

Jag sätter mig vid datorn för att börja jobba en stund medan det är tyst i huset. Då visar det sig att min server har lagt av så jag kan varken ta emot eller skicka epost. Jaha... men jag kan ju förbereda för tarotstjärnor i alla fall så lite blir det gjort... väldigt lite :-(

Sen kommer glasmästaren och ockuperar vårt hem några timmar. Kiwi piggnar till så pass att hon vill ha mat i magen så det blir lite lunchfix. Sen är glasmästaren klar och det blir lugnt igen.

NU ska jag jobba... tänker jag! Då börjar grannen borra i taket. Vad sjutton ÄR det här? LITE lugn och ro behöver jag faktiskt om jag ska kunna ge några vettiga svar på tarot.
Det här är verkligen en läxa i att inte stressa upp sig. Men jag lovar att det är SVÅRT att vara lugn när jag vet hur mycket jag ligger efter.

Bloggstädning...

När mina planer går om intet så brukar jag försöka göra något helt annat, för att undvika att gå rakt in i min gamla stress igen.
Idag fick det bli lite uppstädning och nya tapeter i bloggen. Jag vet att jag inte skrivit här på länge och jag har fått kommentarer om det, men faktum är att jag varit otrogen!! Jag har startat nya bloggar på andra ställen utan att komma vidare med dem heller. Precis som om jag ville undvika den här. Märkligt...

Nu känns det i alla fall bättre med lite fräscha nya färger här, så jag ska försöka hålla mig till Blogger. Det är en väldigt praktisk tjänst ändå. Och gratis vilket uppskattas. Och utan reklam, vilket också uppskattas mycket.

Sjukvården är sjuk

Jag har inte pratat så mycket om det här men nu är jag helt uppgiven. I juli fick Kiwi jätteont i ryggen. Ryggmusklerna kändes lite spända, men inget speciellt annars. Nästa dag tittar min pappa på hennes rygg och säger "hon är ju krokog". Och visst var hon det! Fast tre vittnen kan svära på att hon var rak dagen innan! Och inte en enda gång under alla år har skolsjukvården nämnt något om att ryggen skulle vara sned.

Det blev till att fara in till akuten som konstaterade skolios och vi fick remiss till specialist. Det tog ju "bara" två månader. Och nu kommer det första som gör mig helt tolig. Specialisten vill inte konstatera att det är något fel på ryggen utan specialröntgen. Så det blir ny remiss och ingen hjälp för smärtorna förutom rådet att fortsätta knapra Alvedon.

Efter ny väntan fick vi tid för röntgen den 20 oktober och innan dess skulle vi ringa för att boka telefontid med specialisten för att få utlåtandet om röntgenbilden. När jag ringer det nummer jag fått så tutar det upptaget. De har bara telefontid vissa dagar och jag ringer en gång i minuten under de tiderna i en hel vecka!! Upptaget HELA TIDEN! Omöjligt att komma fram.

Jag räknade ut att jag ägnat över 7 timmar i telefon utan att lyckas komma fram så inte konstigt om jag var gråtfärdig när det var dags att åka in till röntgen. Så när vi ändå var där passade jag på att be om en telefontid med läkaren. Jag skällde på dem för att det inte gick att komma fram på telefon och då får jag till svar att "nej upptagetton kan du inte få"! Suck! Jag hade ringt rätt nummer, det kollade vi, så till slut fattade de ju att det var något fel på deras telefon. Vi fick en tid i alla fall när doktorn skulle ringa upp och ge besked om Kiwis rygg.

Han ringde på utsatt tid idag och vi fick diagnosen skolios. Hennes rygg är krökt 30 grader. Det är MYCKET! Men för lite för operation och hon är för gammal för att få korsettbehandling. Allt de kunde erbjuda var att mäta igen om ett halvår för att se om det blivit sämre.
Och så skaffa sjukgymnast (får vi fixa själva). Jag försökte få svar på varför krökningen kommit så snabbt men han envisades med att det inte kan göra det. Vi måste ha missat det helt enkelt. Men herregud, jag har masserat den ryggen en miljon gånger, jag tycker jag borde ha lagt märke till en så stor krökning! Men det är väl ingen idé att tjata om svar på det. Så länge det inte stämmer med läkarböckerna så finns det väl inte. Sen bad jag om ett läkarintyg för skolan men det tyckte han husläkaren skulle ta hand om. Tack och adjö!

Jag är så ledsen och arg för Kiwis skull. En ung härlig tjej med hela livet framför sig och så måste det börja med värk och elände redan. Och en galen sjukvård som inte verkar ha varken intresse, kunskaper eller resuser till att hjälpa.

Man ska vara försiktigt med vad man ber om...

Man ska vara försiktig med vad man ber om... för det kan hända att man får det!

Ända sedan flytten 1:a oktober har jag hamnat lite på efterkälken med allting. Det tar tid och energi att packa, flytta och packa upp allting och inrätta sig i det nya. Och det är underbart att ha fått mer utrymme nu!

Men mer utrymme betyder högre hyra så jag tänkte att när jag ändå hade en cirkel och vi skulle hjälpas åt att manifestera något åt varandra så passade jag på att be Universum om lite mer inkomster.

Gissa vad som hände? Nu har jag fått fler tarotbeställningar på en vecka än jag brukar få på en månad! Så om jag nu hade tänkt mig för så skulle jag ju förstås bett om att få inkomsten i en takt jag klarade av. Så kan det gå... en läxa för mig.

Nu jobbar jag för högtryck för att komma ifatt och så klurar jag på en ny formulering för nästa "beställning från KBS (Kosmos beställnings- service)" för det är inte roligt varken för mig eller mina kunder att ha så här mycket att göra och ständigt känna att jag ligger efter.

Men nu är klockan nästan ett och jag behöver sova lite också. Ska avsluta dagen med en ljusmeditation som jag nyss kom på att jag inte gjort på länge. Vitt ljus-meditation för att "smälta bort" stressen. Mycket bättre att sluta dagen med vitt ljus än med vitt brus!

Go'natt