"Världen är si och si eller så och så bara därför att vi säger oss själva att det är på det viset. Om vi slutade att intala oss själva att världen är så och så skulle världen upphöra att vara så och så."
"Ett sant liv, är ett liv man lever avsiktligt."
-- don Juan Matus --

söndag 20 april 2008

Energitjuvar och skydd

Jag tror att det många gånger sker helt omedvetet att vissa suger energi från andra. Och jag tror att orsaken är att de ännu inte insett eller förstått att källan finns inom dem själva. De tror att de måste få energi, förståelse, bekräftelse, kärlek och ljus eller vad de nu är i behov av utifrån.

Sen anser jag också att energi naturligt alltid strävar efter balans. Alltså mörker söker naturligt upp ljuset och tvärtom i en evig rörelse. Så jag tror inte att det mörka vill ha ljus för att växa självt, utan att det söker sin balans i sin motsats helt naturligt.

Skydd mot dränerering..
Ytterligare något att tänka på när det gäller att skydda sig från att bli dränerad är att "täta" sin energikropp. Vi gör så mycket själva som vi inte tänker på som dränerande.

Sånt som dränerar kan vara:
- Saker som behöver kommuniceras men som vi håller inne med
- Utlånade grejor
- Brutna löften (även de när vi träffar en bekant på stan och slänger ur oss "visst, vi tar en fika nån gång" utan tanke på att det ska bli av)
- Alla grejor vi stuvat undan i kartonger på vinden eller i källaren
- Obetalda räkningar
- Lån och skulder
- Röra

Jag vet, allt detta är inte lätt att ordna upp på en kafferast, men jag tror det är viktigt att bli medveten om det. Om jag alltid ser till att ha en öppen och ärlig kommunikation, har koll på mina grejor och inte ger löften som jag inte har för avsikt att hålla så kommer jag långt. Då finns ingen energitråd för någon annan att börja dra i.

tisdag 1 april 2008

Om kärlek

Den här texten skrev jag för ett bra tag sen under en period som blev startskottet för en rad händelser vilka ledde fram till det liv jag har idag. Det har varit otroligt jobbigt ibland men också oerhört lärorikt. Jag lägger in texten igen idag som en påminnelse om att vi aldrig ska sluta söka kärleken inom oss själva.



Om Kärlek

Det pratas mycket om "ljus och kärlek". Många tycker det är underbart och bra på alla vis, andra blir irriterade och tycker det blir för mycket "socker". Men vare sig du triggas positivt eller negativt så triggas du bara av det som berör. Och det är antingen den inre skuggan eller det inre ljuset som rör sig.

Kärlek är oerhört viktigt! Men det finns också en fara i att se den som det enda man behöver fokusera på så blir allt bra. Den äkta kärleken är en oerhört stark kraft. Den är samma sak som ljus, som är samma sak som kunskap. Men just för att den kraften är så stor är det väldigt lätt att vi försöker förminska den att rymmas i en enkel beteckning i ett försök att förstå den eller kunna greppa vad det är.

Jag måste säga detta: kärlek kan inte förklaras med ord, eller förminskas till en modell som vi med våra begränsade medvetanden kan förstå. Då blir den en illusion som för oss längre bort från den. Då blir det lätt "bara ord". Och det är farligt för kärlek=ljus=kunskap är det enda som kan göra oss fria.

Så vad i allsin dar ska vi göra då, undrar du? Jag menar att vi måste börja med oss själva, ALLTID. Och jag talar om både den andliga och den personliga kärleken nu.

Det är en kosmisk lag att energi alltid söker balans, det ingår i dess natur. Finns den en grop så fylls den upp av något annat, kan man säga. Då är det ju lätt att tro att man kan fylla sina inre tomheter med något utanför sig själv. Men det är en illusion. Om man "köper" den illusionen så blir den en besatthet och man söker ständigt "sin andra halva" eller den som "ska göra mig hel".

Men du kan ALDRIG finna kärleken med någon annan.
Den MÅSTE komma inifrån. När du HAR den kan du dela den med någon annan som OCKSÅ har den.

Det är vad som menas med en själspartner. En själspartner är inte någon speciell som Ödet räknat ut åt dig, utan en person som funnit kärleken inom sig i samma grad som du. När två sådana själar möts, skapas en tredje energi, som ger näring till kärleken och då blir den evig, energin tar inte slut. Kunskap=Ljus=Kärlek väcks och växer i båda själarna genom deras relation.

Om du fastnat i illusionen och finner den där personen som "gör dig hel" bildas ingen tredje energi, utan man konsumerar till slut varandras energi, och det som började så bra slutar med att energin "stöter ifrån" för att man ska kunna överleva. Och så tar det slut och man börjar om igen.

Kunskap är nyckeln. Det börjar med självkännedom, kunskap om dig själv. MEDVETENHET är första steget. När du blir medveten om hur, vad, vem du är, hur du gör, tänker, känner, reagerar så kan du börja möta din skugga och börja eliminera dina hinder och blockeringar så att kärleken kan växa i dig steg för steg.

Jag talar om relationer för att vi har lättast att relatera till det, men detta gäller även den andliga kärleken, till livet, till allt. Och framför allt den viktigaste relationen av alla, den till dig själv.

-- Anna Sporring, 10 maj 2006 --