"Världen är si och si eller så och så bara därför att vi säger oss själva att det är på det viset. Om vi slutade att intala oss själva att världen är så och så skulle världen upphöra att vara så och så."
"Ett sant liv, är ett liv man lever avsiktligt."
-- don Juan Matus --

söndag 23 september 2007

Magisk morgon

Doften av nymogen frukt kittlar näsan. Det är tidig höstmorgon. Vinden rufsar om lite lätt i buskar och träd och himlen ser alldeles nymålad ut. Luften känns kall och klar som nytvättade fönster, att andas höstluften känns som att dricka vatten från en fjällbäck. Kallt, fuktigt och vibrerande av liv. Fåglarna har börjat sina flyttbestyr och strecken ritar då och då nya mönster i det blå.

Mina häxfötter tassar modigt ut i gräset, barfota trots kylan. Det gör inget att det är lite kallt. Det är en livgivande kyla. Glädjen över att känna Moder Jord direkt under fotsulorna ger dessutom sådan magisk värme att höstkylan inte riktigt kommer åt.

Det är inte fullmåne riktigt än, så idag ska jag bara titta, det blir ingen skörd idag. Idag ska jag bara utforska nya områden och ta reda på vilka växter och örter som fortfarande finns där ute. Jag njuter i fulla drag av att vara mitt ibland elementen. En stund står jag stilla och bara blundar. Känner luftens element i vinden, kramar jorden med mina tår. Eldens element tar solen till hjälp och värmer min hud. Och daggen som fortfarande ångar i gräset låter mina fötter smaka vattnets element.

Jag blundar en stund till. Andas och känner krafterna vakna till liv inom mig. Känner hur jag blir ett med elementen. Hur styrkan i mig växer i takt med att enhetskänslan kommer tillbaka. Jag har saknat den och jag sänder tysta tankar av tacksamhet till Krafterna. Säger inget högt. Det behövs inga stora och fina ord. Bara närvaro.

Och när min närvaro möter Hennes närvaro blir jag hel igen.

1 kommentar:

  1. härligt att läsa. blir nyfiken på samma upplevelse själv nu

    SvaraRadera