Det finns alltid ett val

En personlig katastrof kan påverka mig på två sätt. Den kan krossa mig eller den kan förvandlas till en möjlighet. Det är jag själv som väljer vilket, men det krävs en rejäl kraftansträngning för att aktivt göra det valet.

Vi är så otroligt styrda av våra känsloprogrammeringar. Vi har alla fått sådana av våra livserfarenheter och tidigare personliga katastrofer. Programmeringarna får oss att bete oss efter ett visst mönster, och vi gör det oftast utan att reflektera över det.

När man så råkar in i en större förändring så hamnar man ofelbart att hamna i ett tomrum under en tid. Det är övergången från ett livsmönster till ett annat och det kan kännas oerhört skrämmande och smärtsamt för det finns ingenting att stå på, ingenting att hålla sig i. Då är det väldigt, väldigt lätt att man börjar leta sig tillbaka till det kända. Att försöka återskapa det man hade bara för att få känna sig lite trygg igen. Och det spelar ingen roll om det kända gör ont eller inte fungerar för längtan efter trygghet verkar vara något som får de flestas sunda förnuft att flyga all världens väg. Och att stanna kvar i "tomrummet" gör också ont.

Om man lyckas med konststycket att se det här i tid så kan man göra ett medvetet val. Och genom det valet kan man öppna dörrar för personlig utveckling och bli stärkt i stället för krossad av katastrofen. Det är när man fattat det beslutet som "tomrummet" börjar blekna bort och ersättas av ny mark.

Jag tror vi ska vara tacksamma för våra katastrofer för dessa får oss att växa och utvecklas och bli starka individer. Livet ger oss såna här möjligheter hela tiden. Men så länge vi väljer att stanna i det trygga så hejdar vi vår egen utveckling. Oavsett vad det handlar om så måste vi då och då i livet våga hoppa. Och det är först då som mirakler kan ske.

Andra bloggar om: livskris, personlig utveckling, void, tomrum, mirakel