Bara 6 dagar kvar till jul och det börjar kännas lite trångt om tiden. Har julklappar kvar att inhandla och så har jag visst lovat att baka också!
Men det får vänta lite till. Idag blir det Tarotstjärnor för hela slanten. Jobbade klart på dagjobbet igår så nu har jag tre fria dagar på mig att jobba ifatt. Vill inte att några beställningar blir liggande över helgerna.
Har för avsikt att få iväg ett nyhetsbrev idag också. Så arbetsdagen är ganska given idag.
torsdag 18 december 2008
söndag 7 december 2008
2:a advent - regn och pepparkakshus
Ingen snö idag heller. Det känns som julstämningen haltar lite med det här gråa regniga vädret. Men väder och vind får man ju ta som det kommer och göra det bästa av det.
Idag blev det pepparkakshus. Mango, som är familjens absoluta julfantast, ville skapa ett eget i år. Annars brukar vi köpa en färdig byggsats. Men i stället satte vi oss med papper och penna och skissade. Sen gjorde vi mallar som vi la ut på den utkavlade pepparkaksdegen och skar ut "modulerna". Gräddningen gick hyfsat. Problemet med egenhändigt utskurna delar är att de gärna ändrar form i ugnen. Trots att vi så noga kavlat ut alltsammans direkt på bakplåtspapperet för att det skulle hålla formen. Men så fick det bli ett hus med självdrag då!
Så här blev resultatet:
Idag blev det pepparkakshus. Mango, som är familjens absoluta julfantast, ville skapa ett eget i år. Annars brukar vi köpa en färdig byggsats. Men i stället satte vi oss med papper och penna och skissade. Sen gjorde vi mallar som vi la ut på den utkavlade pepparkaksdegen och skar ut "modulerna". Gräddningen gick hyfsat. Problemet med egenhändigt utskurna delar är att de gärna ändrar form i ugnen. Trots att vi så noga kavlat ut alltsammans direkt på bakplåtspapperet för att det skulle hålla formen. Men så fick det bli ett hus med självdrag då!
Så här blev resultatet:
torsdag 4 december 2008
När dumheten bedrar visheten!
1:a oktober flyttade jag. God hjälp hade jag av familj och vänner men ändå tog jag i för mycket. Jag ville ju inte att de andra skulle förta sig!! Dumheten slog till förstås och jag fick hälsporre i båda fötterna. Kunde bara gå korta sträckor och med viss svårighet minst en vecka efteråt.
Nu har det gått två månader och vänsterfoten är helt bra. Högerfoten har jag fortfarande besvär med av och till och det får jag nog leva med eftersom jag haft hälsporre i den tre gånger nu.
Jag är ju sådan att jag envist ska göra allt själv. Och speciellt om jag lovat något så ska det göras, hur trött jag än är eller hur litet tid jag än har. Det brukar sluta med att jag bränner ut mig alldeles och så blir jag tvungen att vila och ta det lugnare.
Nu har det hänt igen! Jag har tagit på mig för mycket och som följd har jag fått den värsta förkylning jag någonsin varit med om. Kroppen vill verkligen att jag ska lyssna den här gången. Och det gör jag nu. Tar det väldigt lugnt och sakta. Känner efter att jag inte gör för mycket och att jag själv hinner med. Täta pauser.
Och jag får mer gjort än jag brukar! Visst är det märkligt? Egentligen vet jag ju mycket väl hur jag ska göra för att slippa hamna i sådana här situationer. Jag vet hur man planerar och organiserar, hur jag ska prioritera och sätta gränser och ge mig själv egentid då och då. Men jag glömmer bort att jag kan.
Undrar hur många som gör likadant? Man vet hur man ska göra, men glömmer att göra det. Tills något händer som tvingar en tillbaka på rätt spår.
Men när kunskapen finns där så är det nog bara att ta tag i den och använda den. Igen och igen och igen. Tills det sitter. Tills det blivit så vant att man inte ens behöver tänka på att vara klok. Tills man är klok alldeles av sig självt. Om jag nu är så envis på att göra fel kan det väl inte vara så svårt att vara lika envis på att göra rätt? Skillnaden är väl bara att det ena är omedveten envishet medan det andra är medveten envishet.
Hur som helst dags att låta (en)visheten segra över dumheten :-)
Nu har det gått två månader och vänsterfoten är helt bra. Högerfoten har jag fortfarande besvär med av och till och det får jag nog leva med eftersom jag haft hälsporre i den tre gånger nu.
Jag är ju sådan att jag envist ska göra allt själv. Och speciellt om jag lovat något så ska det göras, hur trött jag än är eller hur litet tid jag än har. Det brukar sluta med att jag bränner ut mig alldeles och så blir jag tvungen att vila och ta det lugnare.
Nu har det hänt igen! Jag har tagit på mig för mycket och som följd har jag fått den värsta förkylning jag någonsin varit med om. Kroppen vill verkligen att jag ska lyssna den här gången. Och det gör jag nu. Tar det väldigt lugnt och sakta. Känner efter att jag inte gör för mycket och att jag själv hinner med. Täta pauser.
Och jag får mer gjort än jag brukar! Visst är det märkligt? Egentligen vet jag ju mycket väl hur jag ska göra för att slippa hamna i sådana här situationer. Jag vet hur man planerar och organiserar, hur jag ska prioritera och sätta gränser och ge mig själv egentid då och då. Men jag glömmer bort att jag kan.
Undrar hur många som gör likadant? Man vet hur man ska göra, men glömmer att göra det. Tills något händer som tvingar en tillbaka på rätt spår.
Men när kunskapen finns där så är det nog bara att ta tag i den och använda den. Igen och igen och igen. Tills det sitter. Tills det blivit så vant att man inte ens behöver tänka på att vara klok. Tills man är klok alldeles av sig självt. Om jag nu är så envis på att göra fel kan det väl inte vara så svårt att vara lika envis på att göra rätt? Skillnaden är väl bara att det ena är omedveten envishet medan det andra är medveten envishet.
Hur som helst dags att låta (en)visheten segra över dumheten :-)
måndag 1 december 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
