Hur fri är den fria viljan?

Begreppet New Age har kommit att innehålla ett smörgåsbord av allehanda nya och nygamla livsåskådningar och religioner. Man kan tydligt se ett antal röda trådar som finns med i de flesta av dessa nya och nygamla rörelser. För det är ofta rörelser det handlar om. Från stora sekter till små grupper som träffas på torsdagskvällarna och övar tillsammans.

Några av de viktigaste/vanligaste röda trådarna är:
- alla har en fri vilja
- du skapar din egen verklighet
- när det känns bra inom dig så är det rätt (Må bra-faktorn)

Många människor har funnit hopp och en mening med livet genom dessa budskap. Många har blivit hjälpta, fått healing och återfunnit sitt människovärde och sin självkänsla. Många har fått nya vänner, en ny känsla av att höra till, en ny inre trygghet.

Men är det alltid så det blir? Och är det alltid av godo? Jag anser att det också finns stora faror med dessa budskap.

Fri vilja
Visst känns det helt fantastiskt när man inser att man har en fri vilja. För det måste ju innebära att jag är fri, att ingen kan tvinga mig till någonting och att ingen kan döma mig för att vilja fel saker. Det är ju min fria vilja.

Men hur fri är den fria viljan egentligen?
Ja, tanken är ju fri, eller hur? Jag kan tänka vad jag vill utan att behöva försvara mig. Jag kan tänka precis vilka tankar jag vill, när som helst och hur som helst. Och ingen kan säga att mina tankar är fel för de kommer ju från min fria vilja. Ibland väljer jag att göra sånt jag inte vill, men då är det ju av hänsyn till någon annan. Och det är ju också mitt fria val, att göra sånt jag inte vill, av medkänsla eller till och med av kärlek till min nästa. Det är ju också mitt fria val att inte älska mig själv i de situationerna!

Att välja fritt innebär att impulsen till mina val kommer inifrån mig själv. Det finns alltså ingen yttre ledning. Det vore omöjligt eftersom det det då inte längre är ett fritt val. Om jag alltså vill vara en helt fritänkande människa så kräver det att jag frigör mig från alla andras tankar och val och agerar helt på egen hand. Jag är då min egen ledare och behöver ingen ledare utifrån.

Men då behövs ju inga grupper, rörelser, sekter och församlingar. Om jag verkligen har ett fritt val och utövar det, så finns inget som helst behov av att tillhöra någon grupp över huvud taget. Tvärtom, att tillhöra en grupp kan bli till hinder för mitt fria val. Om jag följer en ledare så behöver jag inte vara min egen ledare. Och de val jag gör blir då min ledares val, inte mina egna.

Grupptänkandet är ett hot mot friheten. Genom att tänka som grupp så hindras vi effektivt från att hitta vårt individuella frihet. Visst, vi är gruppvarelser men inom gruppen hålls vi inom de rädslans gränser som är precis bortom friheten. Vi kan känna smaken av den men aldrig komma åt den. Till det måste vi blir individuella tänkande varelser.

Så min fråga till dig som läser det här blir: Hur fri är din vilja?

Du skapar din egen verklighet
Detta förutsätter förstås redan från början att din vilja är fri. Annars kan du inte påverka din skapelse ett enda dyft. Men om vi för resonemangets skull utgår ifrån att det är sant att vi skapar vår egen verklighet, så måste det innebära att varenda människa som befinner sig i krig, som lever i svält och fattigdom, som tvingas till barnarbete, kriminalitet och prostitution för överlevnadens skull, SAMTLIGA HAR SKAPAT SIN VERKLIGHET SJÄLVA! Och följaktligen har förmågan att skapa om alltihop med hjälp av tankens kraft och den fria viljan. Eller är det så att de inte vill? Eller inte kan tänka? Eller, hemska tanke, är det VI, som bara har det lite lagom smådjävligt i tillvaron, som har skapat krig och svält och elände? Allt det hemska sker ju så långt bort från oss. Så slipper vi ha det nära.

Fast om man läser de självhjälpsböcker som finns på området och ser filmerna som är i ropet just nu (The Secret och What the Bleep do we know bl.a.) så är idén om tankens skapande kraft nog mest till för oss i den industrialiserade delen av världen. Vi som är så där lagom missnöjda med tillvaron, sökande efter lyckan och meningen med livet. Vi som har grundtryggheten i form av tak över huvudet och försörjning på ett eller annat sätt. Det är OSS budskapet om att skapa den egna verkligheten är ämnat för.

De mörka krafterna (ondskan) vet att vi är dem på spåren. De vet att de gamla metoderna att kontrollera och hålla människorna "nedsövda" genom religionen och kyrkan har tappat sin makt de senaste decennierna. De har letat efter något nytt sätt att söva ned oss och de fann det genom New Age-rörelsen, som de till viss del själva skapade och styr idag. De vet exakt var vi har våra ömma punkter. Rädsla, otrygghet, otillräcklighet, bristande självkänsla och de fortsätter att skapa en värld för oss där våra rädslor matas och underhålls hela tiden.

Sen kommer de med motmedel och lösningar i form av t.ex. "du skapar din egen verklighet". Det som händer när vi köper det konceptet är att vi blir så upptagna med att skapa det vi vill ha att vi glömmer att hålla ett öga på ondskan samtidigt. Vi förförs in i drömmar om hur rika vi kan bli, hur berömda och lyckade vi kan bli. Och lyckan finns alltid i materiella värden, i egots tillfredsställelse. Om bara egot får känna sig lite lyckligt så bryr det sig inte om vad ondskan håller på med! Så de kan fortsätta sina planer på att ta över världen utan att vi märker det.

Det blir en styrning mot STS (service to Self) där man omedvetet faktiskt struntar i andra eftersom deras verklighet är deras ansvar.

Den farliga Må bra-faktorn
Inom New Age handlar det väldigt ofta om att känna efter, lyssna inåt och om det känns rätt så ÄR det rätt. Självklart är det lätt att godta ett koncept om det känns bra inombords. Det är ju det vi hela tiden söker. Det där som gör att det känns gott i hjärtat, att känna trygghet, värme, att höra till, att vara accepterad som den man är.

Men att "må bra" är en farlig mätmetod. Som ytterlighet kan man ta som exempel Heaven's Gate, en sekt vars medlemmar begick kollektivt självmord 1997 eftersom de trodde att ett utomjordiskt rymdskepp skulle komma, dolt i svansen efter kometen Hale-Bopp, och ta dem direkt till himlen. De trodde på detta och deras gemensamma tro fick dem att "må bra". Det kändes rätt och därför begick de självmord i ett tillstånd av lycka och välmående.

Att följa en religion, kult eller tro bara för att det känns bra, kan därför vara oerhört missledande. Så hur ska man då mäta vad som är rätt för en själv, om man inte kan lita på hur det känns?

Mitt bästa svar är att lita på och utveckla intuitionen. Det är en förmåga vi har som är alltför dåligt utnyttjad och hågkommen nu för tiden. Kanske för att vi är så upptagna med att "skapa vår verklighet" att vi glömmer att lyssna till den där inre rösten.

En bra definition av intuition är:
ett direkt varseblivande av en betydelse eller sanning utan föregående, medvetet, intellektuellt resonemang.

Det finns bara en väg till frihet och den är samtidigt vårt bästa motmedel mot ondskan:

Villkorslös kärlek
Den bästa definitionen på villkorslös kärlek som jag funnit är:
fråvaro av rädsla, tillit till Skaparen och villigheten att offra livet för sanningen.

Om det är sant att min vilja är fri - så väljer jag villkorslös kärlek!
Om det är sant att jag skapar min egen verklighet - så är min enda AVSIKT villkorslös kärlek!

/Anna