Jag tror att det många gånger sker helt omedvetet att vissa suger energi från andra. Och jag tror att orsaken är att de ännu inte insett eller förstått att källan finns inom dem själva. De tror att de måste få energi, förståelse, bekräftelse, kärlek och ljus eller vad de nu är i behov av utifrån.
Sen anser jag också att energi naturligt alltid strävar efter balans. Alltså mörker söker naturligt upp ljuset och tvärtom i en evig rörelse. Så jag tror inte att det mörka vill ha ljus för att växa självt, utan att det söker sin balans i sin motsats helt naturligt.
Skydd mot dränerering..
Ytterligare något att tänka på när det gäller att skydda sig från att bli dränerad är att "täta" sin energikropp. Vi gör så mycket själva som vi inte tänker på som dränerande.
Sånt som dränerar kan vara:
- Saker som behöver kommuniceras men som vi håller inne med
- Utlånade grejor
- Brutna löften (även de när vi träffar en bekant på stan och slänger ur oss "visst, vi tar en fika nån gång" utan tanke på att det ska bli av)
- Alla grejor vi stuvat undan i kartonger på vinden eller i källaren
- Obetalda räkningar
- Lån och skulder
- Röra
Jag vet, allt detta är inte lätt att ordna upp på en kafferast, men jag tror det är viktigt att bli medveten om det. Om jag alltid ser till att ha en öppen och ärlig kommunikation, har koll på mina grejor och inte ger löften som jag inte har för avsikt att hålla så kommer jag långt. Då finns ingen energitråd för någon annan att börja dra i.
söndag 20 april 2008
tisdag 1 april 2008
Om kärlek
Den här texten skrev jag för ett bra tag sen under en period som blev startskottet för en rad händelser vilka ledde fram till det liv jag har idag. Det har varit otroligt jobbigt ibland men också oerhört lärorikt. Jag lägger in texten igen idag som en påminnelse om att vi aldrig ska sluta söka kärleken inom oss själva.
Om Kärlek
Det pratas mycket om "ljus och kärlek". Många tycker det är underbart och bra på alla vis, andra blir irriterade och tycker det blir för mycket "socker". Men vare sig du triggas positivt eller negativt så triggas du bara av det som berör. Och det är antingen den inre skuggan eller det inre ljuset som rör sig.
Kärlek är oerhört viktigt! Men det finns också en fara i att se den som det enda man behöver fokusera på så blir allt bra. Den äkta kärleken är en oerhört stark kraft. Den är samma sak som ljus, som är samma sak som kunskap. Men just för att den kraften är så stor är det väldigt lätt att vi försöker förminska den att rymmas i en enkel beteckning i ett försök att förstå den eller kunna greppa vad det är.
Jag måste säga detta: kärlek kan inte förklaras med ord, eller förminskas till en modell som vi med våra begränsade medvetanden kan förstå. Då blir den en illusion som för oss längre bort från den. Då blir det lätt "bara ord". Och det är farligt för kärlek=ljus=kunskap är det enda som kan göra oss fria.
Så vad i allsin dar ska vi göra då, undrar du? Jag menar att vi måste börja med oss själva, ALLTID. Och jag talar om både den andliga och den personliga kärleken nu.
Det är en kosmisk lag att energi alltid söker balans, det ingår i dess natur. Finns den en grop så fylls den upp av något annat, kan man säga. Då är det ju lätt att tro att man kan fylla sina inre tomheter med något utanför sig själv. Men det är en illusion. Om man "köper" den illusionen så blir den en besatthet och man söker ständigt "sin andra halva" eller den som "ska göra mig hel".
Men du kan ALDRIG finna kärleken med någon annan.
Den MÅSTE komma inifrån. När du HAR den kan du dela den med någon annan som OCKSÅ har den.
Det är vad som menas med en själspartner. En själspartner är inte någon speciell som Ödet räknat ut åt dig, utan en person som funnit kärleken inom sig i samma grad som du. När två sådana själar möts, skapas en tredje energi, som ger näring till kärleken och då blir den evig, energin tar inte slut. Kunskap=Ljus=Kärlek väcks och växer i båda själarna genom deras relation.
Om du fastnat i illusionen och finner den där personen som "gör dig hel" bildas ingen tredje energi, utan man konsumerar till slut varandras energi, och det som började så bra slutar med att energin "stöter ifrån" för att man ska kunna överleva. Och så tar det slut och man börjar om igen.
Kunskap är nyckeln. Det börjar med självkännedom, kunskap om dig själv. MEDVETENHET är första steget. När du blir medveten om hur, vad, vem du är, hur du gör, tänker, känner, reagerar så kan du börja möta din skugga och börja eliminera dina hinder och blockeringar så att kärleken kan växa i dig steg för steg.
Jag talar om relationer för att vi har lättast att relatera till det, men detta gäller även den andliga kärleken, till livet, till allt. Och framför allt den viktigaste relationen av alla, den till dig själv.
-- Anna Sporring, 10 maj 2006 --
onsdag 23 januari 2008
Rädslor och fasthållen energi
Jag skriver inte så ofta här som jag hade tänkt från början. När jag nu funderar över varför det är så, så kommer jag fram till att jag har "hang-ups" när det gäller att bli förstådd. Det är ju inte så att jag inte tänker på saker och ting när jag inte skriver, men när jag väl sätter mig vid tangentbordet så känner jag prestationsångest. Det måste bli vettigt, rätt och jag vill bli förstådd. Detta är ju lovvärt att sträva efter, men ingen bra utgångspunkt eftersom det hämmar mig att uttrycka det jag vill. Dags att ta itu med mina "hang-ups" alltså.
Jag satt och bläddrade igenom en av Carlos Castanedas böcker igår kväll, på jakt efter en speciell mening. Just den jag ville hitta, fann jag inte, men något annat stack mig i ögonen som har med ovanstående att göra.
Don Juan talar om de fyra fiendena och hur man måste övervinna dessa för att bli en "kunskapens man". Eftersom jag hela tiden drivs av min längtan efter kunskap och att förstå hur allting fungerar, så kändes det väldigt relevant för mig. Här är några citat ut boken "Samtalen med don Juan" som jag tycker belyser väldigt bra hur det kan kännas att ge sig in i letandet efter kunskap (och självklart gäller detta för kvinnor också!):
Så vad gör man?
Så nu när jag känner mig trött och utbränd försöker jag komma ihåg att kolla om det är någon bortglömd rädsla som sitter fast. Och nästan alltid stämmer det och jag kan välja att konfrontera den och än en gång besegra fienden. När vinsten kommer i form av extra energi då vet jag att jag än en gång har vunnit kampen.
Jag satt och bläddrade igenom en av Carlos Castanedas böcker igår kväll, på jakt efter en speciell mening. Just den jag ville hitta, fann jag inte, men något annat stack mig i ögonen som har med ovanstående att göra.
Don Juan talar om de fyra fiendena och hur man måste övervinna dessa för att bli en "kunskapens man". Eftersom jag hela tiden drivs av min längtan efter kunskap och att förstå hur allting fungerar, så kändes det väldigt relevant för mig. Här är några citat ut boken "Samtalen med don Juan" som jag tycker belyser väldigt bra hur det kan kännas att ge sig in i letandet efter kunskap (och självklart gäller detta för kvinnor också!):
"När en man börjar inhämta kunskaper, är han aldrig klar över sina syften. Han föresatser är bristfälliga, hans uppsåt obestämt. Han hoppas på belöningar som aldrig blir verklighet, ty han är ovetande om lärdomens mödor.Det här känner jag mycket väl igen. I början drevs jag bara av en diffus längtan efter få att stilla mitt sinne, att finna ro i själen. Och jag trodde att jag skulle kunna uppnå detta genom att undersöka och förstå verkligheten. Det tror jag fortfarande men kanske med lite mer riktning idag än jag hade från början. Jag började med att ställa frågorna inåt och grubbla över svaren. Vem är jag? Vart slutar Universum? Varför är jag här? Hur fungerar människor? Var kommer tankarna ifrån? osv, osv. Sen började jag leta utanför mig själv, i religioner, böcker, kurser i personlig utveckling, jag frågade drömmarna, tarotkorten och mina vänner. Visst har jag fått många svar men det tog lång, lång tid innan de olika svaren började visa ett mönster. Innan dess kom tankarna verkligen i uppror, precis som don Juan beskriver ovan.
Han lär sig sakta - i början bit för bit, därefter i stora stycken. Och snart råkar hans tankar i uppror. Det han lär sig stämmer aldrig med hans inbillning eller föreställningar och då börjar han bli rädd. Lärdom är aldrig vad man väntar sig."
"På detta vis råkar han nu snubbla över sin första naturliga fiende: Fruktan! En hemsk fiende - svekfull och svår att övervinna. Den sitter gömd bakom varje krök, redo att kasta sig över sitt byte. Och om mannen blir skräckslagen av dess närvaro och flyr sin kos, då har fienden satt stopp för hans sökande."Rädsla är ett stort hinder, hur liten den än verkar i stunden. Eftersom all rädsla förlamar så kommer man inte vidare förrän rädslan besegrats. Ibland kan man tro sig ha besegrat sin rädsla, bara för att i nästa stund inse att man bara gått runt problemet. I en sådan situation så lär man sig ingenting, även om man skenbart kommit vidare. Rädslan har effektivt hjälpt till att dölja ett bit av pusslet och eftersom rädslan i sig är så skrämmande så känner man sig bara glad över att slippa titta i det mörka hörnet och ger sig glatt i kast med nästa fråga. Tills rädslan dyker upp även där. På det viset kan man undanhålla sanningar för sig själv i flera år, om man inte ser upp.
Så vad gör man?
"Svaret är mycket enkelt. Han får inte fly sin kos. Han måste trotsa sin fruktan, oaktat den måste han ta nästa steg på lärdomens väg och så nästa och nästa igen. Han måste helt och fullt känna rädsla och ändå inte ge upp."Karln har rätt! Varje gång jag har konfronterat en rädsla och stått kvar, så har den upplösts framför mina ögon. Och i samma ögonblick har en enorm laddning med energi lösgjorts. Så rädsla är fasthållen energi. Energi som jag skulle kunna använda om den inte var inlåst. Det är bara jag själv som kan låsa upp och släppa energin fri.
Så nu när jag känner mig trött och utbränd försöker jag komma ihåg att kolla om det är någon bortglömd rädsla som sitter fast. Och nästan alltid stämmer det och jag kan välja att konfrontera den och än en gång besegra fienden. När vinsten kommer i form av extra energi då vet jag att jag än en gång har vunnit kampen.
söndag 4 november 2007
Hur fri är den fria viljan?
Begreppet New Age har kommit att innehålla ett smörgåsbord av allehanda nya och nygamla livsåskådningar och religioner. Man kan tydligt se ett antal röda trådar som finns med i de flesta av dessa nya och nygamla rörelser. För det är ofta rörelser det handlar om. Från stora sekter till små grupper som träffas på torsdagskvällarna och övar tillsammans.
Några av de viktigaste/vanligaste röda trådarna är:
- alla har en fri vilja
- du skapar din egen verklighet
- när det känns bra inom dig så är det rätt (Må bra-faktorn)
Många människor har funnit hopp och en mening med livet genom dessa budskap. Många har blivit hjälpta, fått healing och återfunnit sitt människovärde och sin självkänsla. Många har fått nya vänner, en ny känsla av att höra till, en ny inre trygghet.
Men är det alltid så det blir? Och är det alltid av godo? Jag anser att det också finns stora faror med dessa budskap.
Fri vilja
Visst känns det helt fantastiskt när man inser att man har en fri vilja. För det måste ju innebära att jag är fri, att ingen kan tvinga mig till någonting och att ingen kan döma mig för att vilja fel saker. Det är ju min fria vilja.
Men hur fri är den fria viljan egentligen?
Ja, tanken är ju fri, eller hur? Jag kan tänka vad jag vill utan att behöva försvara mig. Jag kan tänka precis vilka tankar jag vill, när som helst och hur som helst. Och ingen kan säga att mina tankar är fel för de kommer ju från min fria vilja. Ibland väljer jag att göra sånt jag inte vill, men då är det ju av hänsyn till någon annan. Och det är ju också mitt fria val, att göra sånt jag inte vill, av medkänsla eller till och med av kärlek till min nästa. Det är ju också mitt fria val att inte älska mig själv i de situationerna!
Att välja fritt innebär att impulsen till mina val kommer inifrån mig själv. Det finns alltså ingen yttre ledning. Det vore omöjligt eftersom det det då inte längre är ett fritt val. Om jag alltså vill vara en helt fritänkande människa så kräver det att jag frigör mig från alla andras tankar och val och agerar helt på egen hand. Jag är då min egen ledare och behöver ingen ledare utifrån.
Men då behövs ju inga grupper, rörelser, sekter och församlingar. Om jag verkligen har ett fritt val och utövar det, så finns inget som helst behov av att tillhöra någon grupp över huvud taget. Tvärtom, att tillhöra en grupp kan bli till hinder för mitt fria val. Om jag följer en ledare så behöver jag inte vara min egen ledare. Och de val jag gör blir då min ledares val, inte mina egna.
Grupptänkandet är ett hot mot friheten. Genom att tänka som grupp så hindras vi effektivt från att hitta vårt individuella frihet. Visst, vi är gruppvarelser men inom gruppen hålls vi inom de rädslans gränser som är precis bortom friheten. Vi kan känna smaken av den men aldrig komma åt den. Till det måste vi blir individuella tänkande varelser.
Så min fråga till dig som läser det här blir: Hur fri är din vilja?
Du skapar din egen verklighet
Detta förutsätter förstås redan från början att din vilja är fri. Annars kan du inte påverka din skapelse ett enda dyft. Men om vi för resonemangets skull utgår ifrån att det är sant att vi skapar vår egen verklighet, så måste det innebära att varenda människa som befinner sig i krig, som lever i svält och fattigdom, som tvingas till barnarbete, kriminalitet och prostitution för överlevnadens skull, SAMTLIGA HAR SKAPAT SIN VERKLIGHET SJÄLVA! Och följaktligen har förmågan att skapa om alltihop med hjälp av tankens kraft och den fria viljan. Eller är det så att de inte vill? Eller inte kan tänka? Eller, hemska tanke, är det VI, som bara har det lite lagom smådjävligt i tillvaron, som har skapat krig och svält och elände? Allt det hemska sker ju så långt bort från oss. Så slipper vi ha det nära.
Fast om man läser de självhjälpsböcker som finns på området och ser filmerna som är i ropet just nu (The Secret och What the Bleep do we know bl.a.) så är idén om tankens skapande kraft nog mest till för oss i den industrialiserade delen av världen. Vi som är så där lagom missnöjda med tillvaron, sökande efter lyckan och meningen med livet. Vi som har grundtryggheten i form av tak över huvudet och försörjning på ett eller annat sätt. Det är OSS budskapet om att skapa den egna verkligheten är ämnat för.
De mörka krafterna (ondskan) vet att vi är dem på spåren. De vet att de gamla metoderna att kontrollera och hålla människorna "nedsövda" genom religionen och kyrkan har tappat sin makt de senaste decennierna. De har letat efter något nytt sätt att söva ned oss och de fann det genom New Age-rörelsen, som de till viss del själva skapade och styr idag. De vet exakt var vi har våra ömma punkter. Rädsla, otrygghet, otillräcklighet, bristande självkänsla och de fortsätter att skapa en värld för oss där våra rädslor matas och underhålls hela tiden.
Sen kommer de med motmedel och lösningar i form av t.ex. "du skapar din egen verklighet". Det som händer när vi köper det konceptet är att vi blir så upptagna med att skapa det vi vill ha att vi glömmer att hålla ett öga på ondskan samtidigt. Vi förförs in i drömmar om hur rika vi kan bli, hur berömda och lyckade vi kan bli. Och lyckan finns alltid i materiella värden, i egots tillfredsställelse. Om bara egot får känna sig lite lyckligt så bryr det sig inte om vad ondskan håller på med! Så de kan fortsätta sina planer på att ta över världen utan att vi märker det.
Det blir en styrning mot STS (service to Self) där man omedvetet faktiskt struntar i andra eftersom deras verklighet är deras ansvar.
Den farliga Må bra-faktorn
Inom New Age handlar det väldigt ofta om att känna efter, lyssna inåt och om det känns rätt så ÄR det rätt. Självklart är det lätt att godta ett koncept om det känns bra inombords. Det är ju det vi hela tiden söker. Det där som gör att det känns gott i hjärtat, att känna trygghet, värme, att höra till, att vara accepterad som den man är.
Men att "må bra" är en farlig mätmetod. Som ytterlighet kan man ta som exempel Heaven's Gate, en sekt vars medlemmar begick kollektivt självmord 1997 eftersom de trodde att ett utomjordiskt rymdskepp skulle komma, dolt i svansen efter kometen Hale-Bopp, och ta dem direkt till himlen. De trodde på detta och deras gemensamma tro fick dem att "må bra". Det kändes rätt och därför begick de självmord i ett tillstånd av lycka och välmående.
Att följa en religion, kult eller tro bara för att det känns bra, kan därför vara oerhört missledande. Så hur ska man då mäta vad som är rätt för en själv, om man inte kan lita på hur det känns?
Mitt bästa svar är att lita på och utveckla intuitionen. Det är en förmåga vi har som är alltför dåligt utnyttjad och hågkommen nu för tiden. Kanske för att vi är så upptagna med att "skapa vår verklighet" att vi glömmer att lyssna till den där inre rösten.
En bra definition av intuition är:
ett direkt varseblivande av en betydelse eller sanning utan föregående, medvetet, intellektuellt resonemang.
Det finns bara en väg till frihet och den är samtidigt vårt bästa motmedel mot ondskan:
Villkorslös kärlek
Den bästa definitionen på villkorslös kärlek som jag funnit är:
fråvaro av rädsla, tillit till Skaparen och villigheten att offra livet för sanningen.
Om det är sant att min vilja är fri - så väljer jag villkorslös kärlek!
Om det är sant att jag skapar min egen verklighet - så är min enda AVSIKT villkorslös kärlek!
/Anna
Några av de viktigaste/vanligaste röda trådarna är:
- alla har en fri vilja
- du skapar din egen verklighet
- när det känns bra inom dig så är det rätt (Må bra-faktorn)
Många människor har funnit hopp och en mening med livet genom dessa budskap. Många har blivit hjälpta, fått healing och återfunnit sitt människovärde och sin självkänsla. Många har fått nya vänner, en ny känsla av att höra till, en ny inre trygghet.
Men är det alltid så det blir? Och är det alltid av godo? Jag anser att det också finns stora faror med dessa budskap.
Fri vilja
Visst känns det helt fantastiskt när man inser att man har en fri vilja. För det måste ju innebära att jag är fri, att ingen kan tvinga mig till någonting och att ingen kan döma mig för att vilja fel saker. Det är ju min fria vilja.
Men hur fri är den fria viljan egentligen?
Ja, tanken är ju fri, eller hur? Jag kan tänka vad jag vill utan att behöva försvara mig. Jag kan tänka precis vilka tankar jag vill, när som helst och hur som helst. Och ingen kan säga att mina tankar är fel för de kommer ju från min fria vilja. Ibland väljer jag att göra sånt jag inte vill, men då är det ju av hänsyn till någon annan. Och det är ju också mitt fria val, att göra sånt jag inte vill, av medkänsla eller till och med av kärlek till min nästa. Det är ju också mitt fria val att inte älska mig själv i de situationerna!
Att välja fritt innebär att impulsen till mina val kommer inifrån mig själv. Det finns alltså ingen yttre ledning. Det vore omöjligt eftersom det det då inte längre är ett fritt val. Om jag alltså vill vara en helt fritänkande människa så kräver det att jag frigör mig från alla andras tankar och val och agerar helt på egen hand. Jag är då min egen ledare och behöver ingen ledare utifrån.
Men då behövs ju inga grupper, rörelser, sekter och församlingar. Om jag verkligen har ett fritt val och utövar det, så finns inget som helst behov av att tillhöra någon grupp över huvud taget. Tvärtom, att tillhöra en grupp kan bli till hinder för mitt fria val. Om jag följer en ledare så behöver jag inte vara min egen ledare. Och de val jag gör blir då min ledares val, inte mina egna.
Grupptänkandet är ett hot mot friheten. Genom att tänka som grupp så hindras vi effektivt från att hitta vårt individuella frihet. Visst, vi är gruppvarelser men inom gruppen hålls vi inom de rädslans gränser som är precis bortom friheten. Vi kan känna smaken av den men aldrig komma åt den. Till det måste vi blir individuella tänkande varelser.
Så min fråga till dig som läser det här blir: Hur fri är din vilja?
Du skapar din egen verklighet
Detta förutsätter förstås redan från början att din vilja är fri. Annars kan du inte påverka din skapelse ett enda dyft. Men om vi för resonemangets skull utgår ifrån att det är sant att vi skapar vår egen verklighet, så måste det innebära att varenda människa som befinner sig i krig, som lever i svält och fattigdom, som tvingas till barnarbete, kriminalitet och prostitution för överlevnadens skull, SAMTLIGA HAR SKAPAT SIN VERKLIGHET SJÄLVA! Och följaktligen har förmågan att skapa om alltihop med hjälp av tankens kraft och den fria viljan. Eller är det så att de inte vill? Eller inte kan tänka? Eller, hemska tanke, är det VI, som bara har det lite lagom smådjävligt i tillvaron, som har skapat krig och svält och elände? Allt det hemska sker ju så långt bort från oss. Så slipper vi ha det nära.
Fast om man läser de självhjälpsböcker som finns på området och ser filmerna som är i ropet just nu (The Secret och What the Bleep do we know bl.a.) så är idén om tankens skapande kraft nog mest till för oss i den industrialiserade delen av världen. Vi som är så där lagom missnöjda med tillvaron, sökande efter lyckan och meningen med livet. Vi som har grundtryggheten i form av tak över huvudet och försörjning på ett eller annat sätt. Det är OSS budskapet om att skapa den egna verkligheten är ämnat för.
De mörka krafterna (ondskan) vet att vi är dem på spåren. De vet att de gamla metoderna att kontrollera och hålla människorna "nedsövda" genom religionen och kyrkan har tappat sin makt de senaste decennierna. De har letat efter något nytt sätt att söva ned oss och de fann det genom New Age-rörelsen, som de till viss del själva skapade och styr idag. De vet exakt var vi har våra ömma punkter. Rädsla, otrygghet, otillräcklighet, bristande självkänsla och de fortsätter att skapa en värld för oss där våra rädslor matas och underhålls hela tiden.
Sen kommer de med motmedel och lösningar i form av t.ex. "du skapar din egen verklighet". Det som händer när vi köper det konceptet är att vi blir så upptagna med att skapa det vi vill ha att vi glömmer att hålla ett öga på ondskan samtidigt. Vi förförs in i drömmar om hur rika vi kan bli, hur berömda och lyckade vi kan bli. Och lyckan finns alltid i materiella värden, i egots tillfredsställelse. Om bara egot får känna sig lite lyckligt så bryr det sig inte om vad ondskan håller på med! Så de kan fortsätta sina planer på att ta över världen utan att vi märker det.
Det blir en styrning mot STS (service to Self) där man omedvetet faktiskt struntar i andra eftersom deras verklighet är deras ansvar.
Den farliga Må bra-faktorn
Inom New Age handlar det väldigt ofta om att känna efter, lyssna inåt och om det känns rätt så ÄR det rätt. Självklart är det lätt att godta ett koncept om det känns bra inombords. Det är ju det vi hela tiden söker. Det där som gör att det känns gott i hjärtat, att känna trygghet, värme, att höra till, att vara accepterad som den man är.
Men att "må bra" är en farlig mätmetod. Som ytterlighet kan man ta som exempel Heaven's Gate, en sekt vars medlemmar begick kollektivt självmord 1997 eftersom de trodde att ett utomjordiskt rymdskepp skulle komma, dolt i svansen efter kometen Hale-Bopp, och ta dem direkt till himlen. De trodde på detta och deras gemensamma tro fick dem att "må bra". Det kändes rätt och därför begick de självmord i ett tillstånd av lycka och välmående.
Att följa en religion, kult eller tro bara för att det känns bra, kan därför vara oerhört missledande. Så hur ska man då mäta vad som är rätt för en själv, om man inte kan lita på hur det känns?
Mitt bästa svar är att lita på och utveckla intuitionen. Det är en förmåga vi har som är alltför dåligt utnyttjad och hågkommen nu för tiden. Kanske för att vi är så upptagna med att "skapa vår verklighet" att vi glömmer att lyssna till den där inre rösten.
En bra definition av intuition är:
ett direkt varseblivande av en betydelse eller sanning utan föregående, medvetet, intellektuellt resonemang.
Det finns bara en väg till frihet och den är samtidigt vårt bästa motmedel mot ondskan:
Villkorslös kärlek
Den bästa definitionen på villkorslös kärlek som jag funnit är:
fråvaro av rädsla, tillit till Skaparen och villigheten att offra livet för sanningen.
Om det är sant att min vilja är fri - så väljer jag villkorslös kärlek!
Om det är sant att jag skapar min egen verklighet - så är min enda AVSIKT villkorslös kärlek!
/Anna
söndag 23 september 2007
Magisk morgon
Doften av nymogen frukt kittlar näsan. Det är tidig höstmorgon. Vinden rufsar om lite lätt i buskar och träd och himlen ser alldeles nymålad ut. Luften känns kall och klar som nytvättade fönster, att andas höstluften känns som att dricka vatten från en fjällbäck. Kallt, fuktigt och vibrerande av liv. Fåglarna har börjat sina flyttbestyr och strecken ritar då och då nya mönster i det blå.
Mina häxfötter tassar modigt ut i gräset, barfota trots kylan. Det gör inget att det är lite kallt. Det är en livgivande kyla. Glädjen över att känna Moder Jord direkt under fotsulorna ger dessutom sådan magisk värme att höstkylan inte riktigt kommer åt.
Det är inte fullmåne riktigt än, så idag ska jag bara titta, det blir ingen skörd idag. Idag ska jag bara utforska nya områden och ta reda på vilka växter och örter som fortfarande finns där ute. Jag njuter i fulla drag av att vara mitt ibland elementen. En stund står jag stilla och bara blundar. Känner luftens element i vinden, kramar jorden med mina tår. Eldens element tar solen till hjälp och värmer min hud. Och daggen som fortfarande ångar i gräset låter mina fötter smaka vattnets element.
Jag blundar en stund till. Andas och känner krafterna vakna till liv inom mig. Känner hur jag blir ett med elementen. Hur styrkan i mig växer i takt med att enhetskänslan kommer tillbaka. Jag har saknat den och jag sänder tysta tankar av tacksamhet till Krafterna. Säger inget högt. Det behövs inga stora och fina ord. Bara närvaro.
Och när min närvaro möter Hennes närvaro blir jag hel igen.
Mina häxfötter tassar modigt ut i gräset, barfota trots kylan. Det gör inget att det är lite kallt. Det är en livgivande kyla. Glädjen över att känna Moder Jord direkt under fotsulorna ger dessutom sådan magisk värme att höstkylan inte riktigt kommer åt.
Det är inte fullmåne riktigt än, så idag ska jag bara titta, det blir ingen skörd idag. Idag ska jag bara utforska nya områden och ta reda på vilka växter och örter som fortfarande finns där ute. Jag njuter i fulla drag av att vara mitt ibland elementen. En stund står jag stilla och bara blundar. Känner luftens element i vinden, kramar jorden med mina tår. Eldens element tar solen till hjälp och värmer min hud. Och daggen som fortfarande ångar i gräset låter mina fötter smaka vattnets element.
Jag blundar en stund till. Andas och känner krafterna vakna till liv inom mig. Känner hur jag blir ett med elementen. Hur styrkan i mig växer i takt med att enhetskänslan kommer tillbaka. Jag har saknat den och jag sänder tysta tankar av tacksamhet till Krafterna. Säger inget högt. Det behövs inga stora och fina ord. Bara närvaro.
Och när min närvaro möter Hennes närvaro blir jag hel igen.
torsdag 13 september 2007
Mörker-ljus .. ondska-godhet
Jag fick en kommentar av Måndotter på min artikel "Ljus och kärlek - dåligt vapen mot mörka krafter" som gjorde mig uppmärksam på hur lätt jag själv faller ner i vanans makt. I den artikeln sätter jag likhetstecken på mörker och ondska vilket jag egentligen tycker är fel. Men den inställningen är så djupt rotad att man verkligen få vara på sin vakt hur man uttrycker sig, för även om man har kommit fram till ett nytt synsätt så sitter det gamla synsättets hjulspår så djupt att man lätt trillar tillbaka i dem utan att man märker det.
Så här ser jag ju egentligen på mörker och ljus - ondska och godhet:
Mörkret är inte ont
Ljuset är inte gott
Ondska uppstår när ljus och mörker är i obalans med varandra
Godhet uppstår när ljus och mörker är i balans
Andra bloggar om: mörker, ondska, ljus, godhet
Så här ser jag ju egentligen på mörker och ljus - ondska och godhet:
Mörkret är inte ont
Ljuset är inte gott
Ondska uppstår när ljus och mörker är i obalans med varandra
Godhet uppstår när ljus och mörker är i balans
Andra bloggar om: mörker, ondska, ljus, godhet
måndag 10 september 2007
Mitt företag startar imorgon!
Äntligen är det dags, den där dagen jag har både fruktat och längtat efter. Att få driva mitt eget företag. Med sånt som intresserar mig och som jag brinner för!
Jag får ofta förvånade blickar när jag berättar att jag startar den 11:e september, men min inställning är att det måste vara det mest magiska datum jag kan komma på då det är särskilt lämpligt att starta något som har healing som huvudsyfte.
Min första arbetsdag är fullbokad redan så det känns fantastiskt fint allting. Flöde äntligen, efter månader av segt slit!
Jag får ofta förvånade blickar när jag berättar att jag startar den 11:e september, men min inställning är att det måste vara det mest magiska datum jag kan komma på då det är särskilt lämpligt att starta något som har healing som huvudsyfte.
Min första arbetsdag är fullbokad redan så det känns fantastiskt fint allting. Flöde äntligen, efter månader av segt slit!
onsdag 29 augusti 2007
Irriterande drag jag har
Idag har jag upptäckt att trots att jag avskyr när andra ger mig goda råd jag inte har bett om så gör jag det själv hela tiden. Jag behöver öva på att i stället fråga om de vill veta vad jag tror eller om de vill ha ett råd innan jag stövlar på.
Jag kommer ofta på mig med att ställa frågor som får personen att tänka i stället för att ge ett svar direkt. Bra när man är i en utvecklingsituation men ett "pain in the ass" i vardagssituationer. Jag glömmer ibland att kolla vilken situation jag befinner mig i.
Är ibland så seriös att jag inte fattar när andra skämtar med mig. Jag behöver nog skratta lite oftare.
Jag kommer ofta på mig med att ställa frågor som får personen att tänka i stället för att ge ett svar direkt. Bra när man är i en utvecklingsituation men ett "pain in the ass" i vardagssituationer. Jag glömmer ibland att kolla vilken situation jag befinner mig i.
Är ibland så seriös att jag inte fattar när andra skämtar med mig. Jag behöver nog skratta lite oftare.
måndag 16 juli 2007
Symbolernas makt
Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Jag har haft mycket att göra på annat håll, men idag blev det tid för lite reflektioner.
Symboler av alla sorter och fasoner har vi omkring oss ständigt och jämnt och vi är i nästan alla fall helt omedvetna om dem. Men ändå påverkar de oss, därför att det finns laddning i dem. Det är när vi inte använder symboler medvetet som de kan bli farliga för oss. Därför anser jag att det är viktigt att vi börjar använda fler symboler medvetet och laddar både dem och oss själva i Kärlekens namn.
Jag bar ett gyllene pentagram i min halskedja under flera år. Men när en vän som jag älskar och respekterar bad mig lägga bort den eftersom symbolen triggade något hos honom så valde jag att göra det. Inte av kärlek, som jag trodde då, utan av rädsla för att mista vännen.
På grund av att jag följde den rädslan så tappade jag bort det som själva pentagrammet står för, för mig personligen. Att vi måste uppnå total balans i alla våra mänskliga aspekter (uddarna) och att dessa måste stå i förbindelse med det andliga (ringen runt) för att vi ska kunna vara hela. Jag kom i en väldig obalans och tappade min andliga kontakt nästan helt ett tag. Jag började tvivla på allt jag någonsin lärt mig.
Jag vet att ondskan också använder pentagrammet som en av sina symboler. Men som jag ser det så handlar effekten enbart om vad symbolen laddas med. När den laddas med den totala, absoluta balansen och andliga kontakten så uppstår den totala friheten från rädsla och tvivel. Och i samma ögonblick vi når fram dit så blir vi osårbara för ondskan för då finns inte minsta lilla hål att ta sig in igenom.
Och ondskan tappar greppet om oss. Så kan vi använda många symboler. Genom att använda dem medvetet för att skapa helande, helhet och helighet i oss själva. Då kan vi svälta ut det onda, genom att det inte kommer åt sin näring längre. Och samtidigt kan vi vinna vår egen frihet.
Symboler av alla sorter och fasoner har vi omkring oss ständigt och jämnt och vi är i nästan alla fall helt omedvetna om dem. Men ändå påverkar de oss, därför att det finns laddning i dem. Det är när vi inte använder symboler medvetet som de kan bli farliga för oss. Därför anser jag att det är viktigt att vi börjar använda fler symboler medvetet och laddar både dem och oss själva i Kärlekens namn.
Jag bar ett gyllene pentagram i min halskedja under flera år. Men när en vän som jag älskar och respekterar bad mig lägga bort den eftersom symbolen triggade något hos honom så valde jag att göra det. Inte av kärlek, som jag trodde då, utan av rädsla för att mista vännen.
På grund av att jag följde den rädslan så tappade jag bort det som själva pentagrammet står för, för mig personligen. Att vi måste uppnå total balans i alla våra mänskliga aspekter (uddarna) och att dessa måste stå i förbindelse med det andliga (ringen runt) för att vi ska kunna vara hela. Jag kom i en väldig obalans och tappade min andliga kontakt nästan helt ett tag. Jag började tvivla på allt jag någonsin lärt mig.
Jag vet att ondskan också använder pentagrammet som en av sina symboler. Men som jag ser det så handlar effekten enbart om vad symbolen laddas med. När den laddas med den totala, absoluta balansen och andliga kontakten så uppstår den totala friheten från rädsla och tvivel. Och i samma ögonblick vi når fram dit så blir vi osårbara för ondskan för då finns inte minsta lilla hål att ta sig in igenom.
Och ondskan tappar greppet om oss. Så kan vi använda många symboler. Genom att använda dem medvetet för att skapa helande, helhet och helighet i oss själva. Då kan vi svälta ut det onda, genom att det inte kommer åt sin näring längre. Och samtidigt kan vi vinna vår egen frihet.
söndag 27 maj 2007
Framtidsdis...
Någon ställde frågan: "om din vän skulle beskriva vem du är, vad skulle han säga då?" Och jag svarade vad jag trodde att han skulle säga. Då fick jag ännu en fråga: "nu har du berättat vad du GÖR, men vem ÄR du?"
Och jag blev totalt ställd...
Vem jag ÄR???
Idag fick jag känslan av ett slags svar:
"Jag är en berättelse utan slut. Att varje kapitel tycks sluta med ett drama, är det som driver historien in i nästa kapitel."
Just nu står jag mitt på första sidan i ett helt nytt kapitel, på en nästan blank sida. Inledning:
"Och hon tittar en gång till, sista gången, på sakerna som har utgjort hennes liv fram till nu. Hon inser att det bara är döda ting. Livet självt sitter inte i tingen, men i våra band till dem. Det som är bakom måste stanna där, annars saktas resan ner av tyngden från alla minnen. Hon lyfter saxen och klipper. Band efter band. Tingen lossnar, minnena släpper sin makt och tyngden som höll sorgen på plats faller sakta undan, bit för bit.
Men det är ändå svårt att vända ryggen åt det som är bakom. Det kända och därför trygga. Åt andra hållet finns bara tomrum först. Hon tittar bakåt en gång till. Nu ser allting ut att befinna sig på lite avstånd. En märklig känsla av att vara utestängd från sitt eget förflutna infinner sig. När hon vänder blicken framåt igen så är tomrummet inte längre tomt. Något diffust skymtar långt, långt borta. Hon kisar med ögonen och anstränger blicken litet till. Fler diffusa fläckar börjar synas i framtidsdiset. När hon tar ett steg framåt framträder fläckarna lite tydligare, men det går ännu inte att se riktigt vad de är.
Kanske de är... möjligheter?"
Andra bloggar om: att vara, jaget, vara och göra
Och jag blev totalt ställd...
Vem jag ÄR???
Idag fick jag känslan av ett slags svar:
"Jag är en berättelse utan slut. Att varje kapitel tycks sluta med ett drama, är det som driver historien in i nästa kapitel."
Just nu står jag mitt på första sidan i ett helt nytt kapitel, på en nästan blank sida. Inledning:
"Och hon tittar en gång till, sista gången, på sakerna som har utgjort hennes liv fram till nu. Hon inser att det bara är döda ting. Livet självt sitter inte i tingen, men i våra band till dem. Det som är bakom måste stanna där, annars saktas resan ner av tyngden från alla minnen. Hon lyfter saxen och klipper. Band efter band. Tingen lossnar, minnena släpper sin makt och tyngden som höll sorgen på plats faller sakta undan, bit för bit.
Men det är ändå svårt att vända ryggen åt det som är bakom. Det kända och därför trygga. Åt andra hållet finns bara tomrum först. Hon tittar bakåt en gång till. Nu ser allting ut att befinna sig på lite avstånd. En märklig känsla av att vara utestängd från sitt eget förflutna infinner sig. När hon vänder blicken framåt igen så är tomrummet inte längre tomt. Något diffust skymtar långt, långt borta. Hon kisar med ögonen och anstränger blicken litet till. Fler diffusa fläckar börjar synas i framtidsdiset. När hon tar ett steg framåt framträder fläckarna lite tydligare, men det går ännu inte att se riktigt vad de är.
Kanske de är... möjligheter?"
Andra bloggar om: att vara, jaget, vara och göra
måndag 21 maj 2007
Den inre konspirationen
Det känns som att det här blir en av de märkligare texter jag skrivit. Man kanske kan kalla det ett "utdrag ur min inre dialog". Jag märker att medan jag skriver så börjar jag se saker som jag inte såg innan. Och när jag läser igenom det jag skrivit så ser jag ett lager till, och måste skriva lite till och ändra lite här och där. Jag skriver i ett försök att se mig själv, förstå mer av mig och för att förhoppningsvis få syn på vad jag kan göra åt det som blev så fel.
---
Att växa som människa, ja faktiskt bara att VARA människa, är ibland som att försöka bestiga ett glasberg. Det är då och då väldigt lätt att halka bakåt om man glömmer att fästa blicken på målet. Och det gör jag då och då.
Självrannsakan är en mycket svår men nödvändig konst när det börjar glida baklänges har jag märkt. Det verkligt svåra är förstås att KOMMA PÅ att jag bör ta en ordentlig titt på mig själv. Oftast kommer jag inte på sånt själv när det gäller de jobbigaste bitarna, utan det blir uppenbart först när någon annan sparkar mig i baken. När livet upptäcker att jag spårar ur så skickar det nån att ge mig en snyting så att jag vaknar. Det är så det känns. Det är långt ifrån roligt men oerhört nödvändigt och jag är djupt tacksam för alla gånger det har hänt mig, för det är då jag kommit vidare. Vaknat ur slummern och börjar klättringen uppför glasberget igen.
Den här gången fick jag snytingen av någon jag älskar. Det var ingen liten knäpp på näsan utan en riktig råsop som fick klangeffekter djupt inne i mig genom många, många lager. Och satte igång en rad av inre händelser som fick mig att se på mig själv djupt inne i skuggan. Där som jag helst inte tittar efter, men som jag anar att mycket av min kraft och det som är mitt sanna jag, sitter inlåst i form av stagnerad energi.
---
Domaren sätter sig på min vänstra axel och förlåtelsens ängel på den högra som min försvarare. Och i mitten sitter jag och betraktar, lyssnar och försöker smälta att det faktiskt är MIG de talar om. En märklig konversation tar sin början och håller på hela natten. In och ut ur drömmandet, bakom och framför mina vardagstankar är de där och diskuterar, dömer, förlåter och berättar. Berättar om delpersoner jag inte vill veta av, inte velat se, absolut inte velat möta och NÄSTAN lyckats övertyga mig om att jag inte har.
Domaren - Det är hennes eget fel. Hon bär SKULD för allting, hon blir aldrig av med den.
Jag - känner tyngden av all denna SKULD, tung, tung, tung
Ängeln - Det är inte alls hennes fel, skulden har andra gett henne och det måste hon förlåtas för.
Jag - det är så jobbigt att hålla det ifrån mig hela tiden, tyngden kommer tillbaka som om det satt ett gummiband i den
Domaren - Hon klarar egentligen inte av nånting. Inge idé att försöka.
Jag - känner hur jag krymper ännu mer
Ängeln - Det är bara för att hon är så ledsen av all skuld, hon måste få vila sig lite för det är så tungt att ha det så jobbigt.
Jag - just så är det, att ingen förstår det
Domaren - Hon lyckas ju aldrig med nånting.
Jag - minns alla gånger allt gått snett och känner mera skuld
Ängeln - Hon har fått en ovanligt tung börda, ge henne bara lite tid så går det bra. Bara en liten stund till. Bara vila lite. Sen kommer hon igen.
Jag - så skönt att nån förstår hur liten och trött jag känner mig, vill bara vila, och när jag vaknar är allt bra igen
Domaren - Hon har tappat förmågan att hantera andra människor.
Jag - känner rädslan för vad andra tänker om mig, att bli avslöjad (för vaddå?) att andra ska upptäcka att jag egentligen inte vet vad jag gör på den här planeten.
Ängeln - Men det är ju det som gör henne så vilsen, det är inte hennes fel.
Jag - Precis så känns det. Jag är en främling här och förstår inte språket.
Domaren - Hon betyder egentligen ingenting men det maskerar hon genom att vara snäll och hjälpsam.
Jag - Suck! Om jag inte är snäll kanske ingen behöver mig alls och då är det ju sant att jag inte finns
Ängeln - Det tar bara lite tid för andra att förstå hur snäll hon är. Ge henne lite tid bara.
Jag - måste kanske göra ännu mer, sätta mig själv ännu längre ner på listan. MITT lidande kan vänta lite till, bara ställa upp lite till så att alla andra är glada.
Domaren - Det är ingen mening, ingen idé..
Jag - krymper, förtvinar
Ängeln - Men om hon bara får falla ner i den svarta gropen ett tag så får hon vila sig, sen blir allting bra.
Jag - vill egentligen inte.. men det lockar så, att bara falla, falla, somna, somna. Är så in i döden trött på all kamp.
Domaren - Hon fattar ju aldrig var hon ska göra förrän det är för sent.
Jag - skulden tynger ännu mer igen. Dumma, dumma jag!
Ängeln - Det är bara för att ingen har lärt henne hur man gör.
Jag - nä just det, ingen har lärt mig, det är inte mitt fel faktiskt!
Domaren - Hon finns egentligen inte alls.
Jag - vet det. Men ändå vill jag finnas och det känner jag också skuld för.
Ängeln - Jodå, hon vet bara inte hur stor plats hon får ta för ingen har berättat det för henne. Det är inte hennes fel.
Jag - har ju alltid fått lära mig att inte ifrågasätta, inte ta plats, inte synas för mycket.
Ungefär så långt i dialogen börjar det gå upp en sak för mig som gör mig ganska bestört. Domaren och Ängeln jobbar IHOP. Båda ger mig skäl att stanna kvar i mitt slumrande tillstånd, den ena genom att slå ner på min skuld, den andra genom att låta mig tro att det gör inget, det är inte mitt fel. Så Domaren sänker mig och Ängeln håller mig kvar där nere!
Jag ser självmedlidandet, skammen, stackars lilla jag, dumheten och nedvärderandet.
Och nu grinar det verkligt fula trynet mig rätt i ansiktet: utan domaren och ängeln så måste jag KLARA MIG SJÄLV! Vilket innebär i all sin fruktansvärda enkelhet att jag måste ta ANSVAR. För ALLT jag är och gör. Och det betyder att jag är fullständigt ENSAM och jag inser att det är DET som skrämmer allra mest. Och framför allt är det den sidan av mig själv som jag absolut INTE vill se, för jag VILL tro att jag tar ansvar och är självständig, klok och vuxen och allt det där. Och nu när jag inser detta så kan jag avslöja hela den fula konspirationen inom mig, hur jag smiter från ansvaret i tron att det ska skydda mig från ensamheten. Men i och med att jag gör det så lurar jag mig själv på allt som jag längtar efter. Kärlek, frihet, självständighet, originalitet, kreativitet, livslust, växande och glädje.
Ett stort JÄÄÄVLAR dundrar i mitt inre. Jag blir rosenrasande arg på mig själv för alla gånger jag tillåtit mig att sova bort mina chanser och möjligheter. Och till råga på eländet lyckats övertyga mig själv om att jag är vaken och aktiv när sanningen är precis tvärtom. Nu känns det som att locket flyger av tryckkokaren och energin rasar inombords, som en ångande vulkan. Jag har lyckats lura mig själv på själva LIVET. Detta får inte ske! Det får inte fortsätta, jag är själv den som tar livet av mig inombords på det här sättet.
Och den förbaskade svarta gropen ska skottas igen! Den äter upp min VILJA, bara av att finnas där. Jag har trott att jag bara behöver hålla mig kvar uppe på kanten, men det kostar på nåt enormt att INTE låta sig halka ner, och den energin kan jag ha till bättre saker.
Så har jag mage att begära av livet att jag ska bli älskad! När jag ser på mig själv, insomnad och låg på energi, skulle jag inte ens komma på tanken att älska mig själv. Det är så fruktansvärt tydligt hur SANT det är, att man måste älska sig själv FÖRST.
Hon som är klok och älskvärd, levande och fantastisk, har jag stängt in på grund av RÄDSLA. Jag ser att den största rädslan handlar om att bli övergiven. Det bottnar i en djup känsla av att ha kommit fel från början. Att jag inte skulle vara här över huvud taget. Och rädslan att bli avslöjad är så stor att det allra viktigaste alltid har varit att spela rollen så väl att ingen upptäcker att jag är här utan lov. Därför måste jag alltid göra rätt i ANDRAS ögon först, mina egna kommer i andra hand. Det skapar hela tiden en stress som mal och mal inom mig. Och så tanken som viskar där långt, långt innanför alla andra tankar, att jag kom hit av misstag, tänk om nån upptäcker det!
Så för varje gång jag misslyckas, varje gång jag känner mig utanför, konstig, annorlunda och icke godkänd av min omgivning så är det som att strömmen slår av och jag kan inte se klart längre. Och det känns som att NU, nu har de kommit på mig. Nu blir jag bortskickad! Och jag har ingen aning om vart, för jag minns inte var jag kommer ifrån. Så det inre dilemmat vaknar till full kraft, att både vilja och inte vilja leva på den här planeten och samtidigt rädslan för den totala ensamheten.
Lättaste lösningen, om ock bara tillfällig, är att bara låta sig falla. Falla in i glömskan, in i sömnen, in i apati och mörker. Jag låter mig själv bli som de tre aporna som varken hör, ser eller talar. Livet är inte min fiende utan jag själv har blivit min egen fiende. Jag har låter den del av mig som shamanerna kallar "egots låtsasröster" överrösta min "kommandoröst". Låtsasrösterna, vars enda uppgift är att hålla mig kvar i sömnen. Jag måste träna upp både den yttre och den inre rösten. Jag måste överrösta mina låtsasröster tills de ger upp.
Någonstans långt inuti hör jag en annan röst som viskar, att det FINNS ett skäl till att jag är här. Även om jag inte minns det så är det meningen. Men jag ser ju att jag inte kan göra det jag ska så länge mina låtsasröster har makten. Så därför måste jag ta tillbaka den makten till mig själv, överrösta dem. Och göra mig fri från beroendet av yttre godkännande för det är ett enormt hinder för mitt växande.
Jag kan inte leva med en mask. Inte om jag vill leva livet levande. Och det VILL jag faktiskt! Jag kan heller inte leva livet levande om jag inte är VAKEN. Det enda sättet att överlista låtsasrösterna, är att vara vaken och uppmärksam på när de kommer smygande INNAN självmedlidandemasken lägger sig som en tung, våt handduk över ögonen och skymmer sikten.
Jag måste acceptera att jag inte är, aldrig har varit och aldrig kommer att bli som "alla andra" hur mycket jag än försöker att passa in och följa reglerna. Jag måste gå MIN väg oavsett vad andra tycker och tänker. För vad jag än gör kommer andra att tycka och tänka det de tycker och tänker ändå. Jag kan inte begära att bli godkänd av min omgivning och jag måste frigöra mig från det beroendet om jag nånsin ska få den frihet jag längtar efter. Friheten att bara vara den jag är. Utan masker och rollspel. Kanske är det till och med så att jag måste komma till den punkten, innan jag minns varför jag är här. För på något sätt så känns det som att minnet finns där inne, men beslöjat av alla rädslor, beroenden och illusioner jag går och bär på.
Jag måste börja titta efter vem som finns där på andra sidan skulden och självmedlidandet. Vem gömmer sig bakom illusionen? Vem är jag EGENTLIGEN?
När jag verkligen vågar titta efter så ser jag en kvinna som inte dömer. Som älskar utan krav. Som följer sina visioner, sin glädje och inspiration. En kvinna som gör det som känns rätt, oavsett vad andra tycker. Som brinner för att dela med sig av det hon vet och förstår, inte för att tala om hur det ÄR, utan för att ge andra en möjlighet att upptäcka SIN sanning, att hitta SIN styrka. En kvinna som ALDRIG är ensam för hon VET att allt hör ihop och ensamhet därför är en omöjlighet. Och framför allt.. en kvinna som VÅGAR älska igen, och igen och igen!
Jag ser henne på avstånd än, men hon ÄR där och jag vet att jag kan få henne att komma "hem". DET måste vara min uppgift just nu.
---
Att växa som människa, ja faktiskt bara att VARA människa, är ibland som att försöka bestiga ett glasberg. Det är då och då väldigt lätt att halka bakåt om man glömmer att fästa blicken på målet. Och det gör jag då och då.
Självrannsakan är en mycket svår men nödvändig konst när det börjar glida baklänges har jag märkt. Det verkligt svåra är förstås att KOMMA PÅ att jag bör ta en ordentlig titt på mig själv. Oftast kommer jag inte på sånt själv när det gäller de jobbigaste bitarna, utan det blir uppenbart först när någon annan sparkar mig i baken. När livet upptäcker att jag spårar ur så skickar det nån att ge mig en snyting så att jag vaknar. Det är så det känns. Det är långt ifrån roligt men oerhört nödvändigt och jag är djupt tacksam för alla gånger det har hänt mig, för det är då jag kommit vidare. Vaknat ur slummern och börjar klättringen uppför glasberget igen.
Den här gången fick jag snytingen av någon jag älskar. Det var ingen liten knäpp på näsan utan en riktig råsop som fick klangeffekter djupt inne i mig genom många, många lager. Och satte igång en rad av inre händelser som fick mig att se på mig själv djupt inne i skuggan. Där som jag helst inte tittar efter, men som jag anar att mycket av min kraft och det som är mitt sanna jag, sitter inlåst i form av stagnerad energi.
---
Domaren sätter sig på min vänstra axel och förlåtelsens ängel på den högra som min försvarare. Och i mitten sitter jag och betraktar, lyssnar och försöker smälta att det faktiskt är MIG de talar om. En märklig konversation tar sin början och håller på hela natten. In och ut ur drömmandet, bakom och framför mina vardagstankar är de där och diskuterar, dömer, förlåter och berättar. Berättar om delpersoner jag inte vill veta av, inte velat se, absolut inte velat möta och NÄSTAN lyckats övertyga mig om att jag inte har.
Domaren - Det är hennes eget fel. Hon bär SKULD för allting, hon blir aldrig av med den.
Jag - känner tyngden av all denna SKULD, tung, tung, tung
Ängeln - Det är inte alls hennes fel, skulden har andra gett henne och det måste hon förlåtas för.
Jag - det är så jobbigt att hålla det ifrån mig hela tiden, tyngden kommer tillbaka som om det satt ett gummiband i den
Domaren - Hon klarar egentligen inte av nånting. Inge idé att försöka.
Jag - känner hur jag krymper ännu mer
Ängeln - Det är bara för att hon är så ledsen av all skuld, hon måste få vila sig lite för det är så tungt att ha det så jobbigt.
Jag - just så är det, att ingen förstår det
Domaren - Hon lyckas ju aldrig med nånting.
Jag - minns alla gånger allt gått snett och känner mera skuld
Ängeln - Hon har fått en ovanligt tung börda, ge henne bara lite tid så går det bra. Bara en liten stund till. Bara vila lite. Sen kommer hon igen.
Jag - så skönt att nån förstår hur liten och trött jag känner mig, vill bara vila, och när jag vaknar är allt bra igen
Domaren - Hon har tappat förmågan att hantera andra människor.
Jag - känner rädslan för vad andra tänker om mig, att bli avslöjad (för vaddå?) att andra ska upptäcka att jag egentligen inte vet vad jag gör på den här planeten.
Ängeln - Men det är ju det som gör henne så vilsen, det är inte hennes fel.
Jag - Precis så känns det. Jag är en främling här och förstår inte språket.
Domaren - Hon betyder egentligen ingenting men det maskerar hon genom att vara snäll och hjälpsam.
Jag - Suck! Om jag inte är snäll kanske ingen behöver mig alls och då är det ju sant att jag inte finns
Ängeln - Det tar bara lite tid för andra att förstå hur snäll hon är. Ge henne lite tid bara.
Jag - måste kanske göra ännu mer, sätta mig själv ännu längre ner på listan. MITT lidande kan vänta lite till, bara ställa upp lite till så att alla andra är glada.
Domaren - Det är ingen mening, ingen idé..
Jag - krymper, förtvinar
Ängeln - Men om hon bara får falla ner i den svarta gropen ett tag så får hon vila sig, sen blir allting bra.
Jag - vill egentligen inte.. men det lockar så, att bara falla, falla, somna, somna. Är så in i döden trött på all kamp.
Domaren - Hon fattar ju aldrig var hon ska göra förrän det är för sent.
Jag - skulden tynger ännu mer igen. Dumma, dumma jag!
Ängeln - Det är bara för att ingen har lärt henne hur man gör.
Jag - nä just det, ingen har lärt mig, det är inte mitt fel faktiskt!
Domaren - Hon finns egentligen inte alls.
Jag - vet det. Men ändå vill jag finnas och det känner jag också skuld för.
Ängeln - Jodå, hon vet bara inte hur stor plats hon får ta för ingen har berättat det för henne. Det är inte hennes fel.
Jag - har ju alltid fått lära mig att inte ifrågasätta, inte ta plats, inte synas för mycket.
Ungefär så långt i dialogen börjar det gå upp en sak för mig som gör mig ganska bestört. Domaren och Ängeln jobbar IHOP. Båda ger mig skäl att stanna kvar i mitt slumrande tillstånd, den ena genom att slå ner på min skuld, den andra genom att låta mig tro att det gör inget, det är inte mitt fel. Så Domaren sänker mig och Ängeln håller mig kvar där nere!
Jag ser självmedlidandet, skammen, stackars lilla jag, dumheten och nedvärderandet.
Och nu grinar det verkligt fula trynet mig rätt i ansiktet: utan domaren och ängeln så måste jag KLARA MIG SJÄLV! Vilket innebär i all sin fruktansvärda enkelhet att jag måste ta ANSVAR. För ALLT jag är och gör. Och det betyder att jag är fullständigt ENSAM och jag inser att det är DET som skrämmer allra mest. Och framför allt är det den sidan av mig själv som jag absolut INTE vill se, för jag VILL tro att jag tar ansvar och är självständig, klok och vuxen och allt det där. Och nu när jag inser detta så kan jag avslöja hela den fula konspirationen inom mig, hur jag smiter från ansvaret i tron att det ska skydda mig från ensamheten. Men i och med att jag gör det så lurar jag mig själv på allt som jag längtar efter. Kärlek, frihet, självständighet, originalitet, kreativitet, livslust, växande och glädje.
Ett stort JÄÄÄVLAR dundrar i mitt inre. Jag blir rosenrasande arg på mig själv för alla gånger jag tillåtit mig att sova bort mina chanser och möjligheter. Och till råga på eländet lyckats övertyga mig själv om att jag är vaken och aktiv när sanningen är precis tvärtom. Nu känns det som att locket flyger av tryckkokaren och energin rasar inombords, som en ångande vulkan. Jag har lyckats lura mig själv på själva LIVET. Detta får inte ske! Det får inte fortsätta, jag är själv den som tar livet av mig inombords på det här sättet.
Och den förbaskade svarta gropen ska skottas igen! Den äter upp min VILJA, bara av att finnas där. Jag har trott att jag bara behöver hålla mig kvar uppe på kanten, men det kostar på nåt enormt att INTE låta sig halka ner, och den energin kan jag ha till bättre saker.
Så har jag mage att begära av livet att jag ska bli älskad! När jag ser på mig själv, insomnad och låg på energi, skulle jag inte ens komma på tanken att älska mig själv. Det är så fruktansvärt tydligt hur SANT det är, att man måste älska sig själv FÖRST.
Hon som är klok och älskvärd, levande och fantastisk, har jag stängt in på grund av RÄDSLA. Jag ser att den största rädslan handlar om att bli övergiven. Det bottnar i en djup känsla av att ha kommit fel från början. Att jag inte skulle vara här över huvud taget. Och rädslan att bli avslöjad är så stor att det allra viktigaste alltid har varit att spela rollen så väl att ingen upptäcker att jag är här utan lov. Därför måste jag alltid göra rätt i ANDRAS ögon först, mina egna kommer i andra hand. Det skapar hela tiden en stress som mal och mal inom mig. Och så tanken som viskar där långt, långt innanför alla andra tankar, att jag kom hit av misstag, tänk om nån upptäcker det!
Så för varje gång jag misslyckas, varje gång jag känner mig utanför, konstig, annorlunda och icke godkänd av min omgivning så är det som att strömmen slår av och jag kan inte se klart längre. Och det känns som att NU, nu har de kommit på mig. Nu blir jag bortskickad! Och jag har ingen aning om vart, för jag minns inte var jag kommer ifrån. Så det inre dilemmat vaknar till full kraft, att både vilja och inte vilja leva på den här planeten och samtidigt rädslan för den totala ensamheten.
Lättaste lösningen, om ock bara tillfällig, är att bara låta sig falla. Falla in i glömskan, in i sömnen, in i apati och mörker. Jag låter mig själv bli som de tre aporna som varken hör, ser eller talar. Livet är inte min fiende utan jag själv har blivit min egen fiende. Jag har låter den del av mig som shamanerna kallar "egots låtsasröster" överrösta min "kommandoröst". Låtsasrösterna, vars enda uppgift är att hålla mig kvar i sömnen. Jag måste träna upp både den yttre och den inre rösten. Jag måste överrösta mina låtsasröster tills de ger upp.
Någonstans långt inuti hör jag en annan röst som viskar, att det FINNS ett skäl till att jag är här. Även om jag inte minns det så är det meningen. Men jag ser ju att jag inte kan göra det jag ska så länge mina låtsasröster har makten. Så därför måste jag ta tillbaka den makten till mig själv, överrösta dem. Och göra mig fri från beroendet av yttre godkännande för det är ett enormt hinder för mitt växande.
Jag kan inte leva med en mask. Inte om jag vill leva livet levande. Och det VILL jag faktiskt! Jag kan heller inte leva livet levande om jag inte är VAKEN. Det enda sättet att överlista låtsasrösterna, är att vara vaken och uppmärksam på när de kommer smygande INNAN självmedlidandemasken lägger sig som en tung, våt handduk över ögonen och skymmer sikten.
Jag måste acceptera att jag inte är, aldrig har varit och aldrig kommer att bli som "alla andra" hur mycket jag än försöker att passa in och följa reglerna. Jag måste gå MIN väg oavsett vad andra tycker och tänker. För vad jag än gör kommer andra att tycka och tänka det de tycker och tänker ändå. Jag kan inte begära att bli godkänd av min omgivning och jag måste frigöra mig från det beroendet om jag nånsin ska få den frihet jag längtar efter. Friheten att bara vara den jag är. Utan masker och rollspel. Kanske är det till och med så att jag måste komma till den punkten, innan jag minns varför jag är här. För på något sätt så känns det som att minnet finns där inne, men beslöjat av alla rädslor, beroenden och illusioner jag går och bär på.
Jag måste börja titta efter vem som finns där på andra sidan skulden och självmedlidandet. Vem gömmer sig bakom illusionen? Vem är jag EGENTLIGEN?
När jag verkligen vågar titta efter så ser jag en kvinna som inte dömer. Som älskar utan krav. Som följer sina visioner, sin glädje och inspiration. En kvinna som gör det som känns rätt, oavsett vad andra tycker. Som brinner för att dela med sig av det hon vet och förstår, inte för att tala om hur det ÄR, utan för att ge andra en möjlighet att upptäcka SIN sanning, att hitta SIN styrka. En kvinna som ALDRIG är ensam för hon VET att allt hör ihop och ensamhet därför är en omöjlighet. Och framför allt.. en kvinna som VÅGAR älska igen, och igen och igen!
Jag ser henne på avstånd än, men hon ÄR där och jag vet att jag kan få henne att komma "hem". DET måste vara min uppgift just nu.
torsdag 17 maj 2007
Det finns alltid ett val
En personlig katastrof kan påverka mig på två sätt. Den kan krossa mig eller den kan förvandlas till en möjlighet. Det är jag själv som väljer vilket, men det krävs en rejäl kraftansträngning för att aktivt göra det valet.
Vi är så otroligt styrda av våra känsloprogrammeringar. Vi har alla fått sådana av våra livserfarenheter och tidigare personliga katastrofer. Programmeringarna får oss att bete oss efter ett visst mönster, och vi gör det oftast utan att reflektera över det.
När man så råkar in i en större förändring så hamnar man ofelbart att hamna i ett tomrum under en tid. Det är övergången från ett livsmönster till ett annat och det kan kännas oerhört skrämmande och smärtsamt för det finns ingenting att stå på, ingenting att hålla sig i. Då är det väldigt, väldigt lätt att man börjar leta sig tillbaka till det kända. Att försöka återskapa det man hade bara för att få känna sig lite trygg igen. Och det spelar ingen roll om det kända gör ont eller inte fungerar för längtan efter trygghet verkar vara något som får de flestas sunda förnuft att flyga all världens väg. Och att stanna kvar i "tomrummet" gör också ont.
Om man lyckas med konststycket att se det här i tid så kan man göra ett medvetet val. Och genom det valet kan man öppna dörrar för personlig utveckling och bli stärkt i stället för krossad av katastrofen. Det är när man fattat det beslutet som "tomrummet" börjar blekna bort och ersättas av ny mark.
Jag tror vi ska vara tacksamma för våra katastrofer för dessa får oss att växa och utvecklas och bli starka individer. Livet ger oss såna här möjligheter hela tiden. Men så länge vi väljer att stanna i det trygga så hejdar vi vår egen utveckling. Oavsett vad det handlar om så måste vi då och då i livet våga hoppa. Och det är först då som mirakler kan ske.
Andra bloggar om: livskris, personlig utveckling, void, tomrum, mirakel
Vi är så otroligt styrda av våra känsloprogrammeringar. Vi har alla fått sådana av våra livserfarenheter och tidigare personliga katastrofer. Programmeringarna får oss att bete oss efter ett visst mönster, och vi gör det oftast utan att reflektera över det.
När man så råkar in i en större förändring så hamnar man ofelbart att hamna i ett tomrum under en tid. Det är övergången från ett livsmönster till ett annat och det kan kännas oerhört skrämmande och smärtsamt för det finns ingenting att stå på, ingenting att hålla sig i. Då är det väldigt, väldigt lätt att man börjar leta sig tillbaka till det kända. Att försöka återskapa det man hade bara för att få känna sig lite trygg igen. Och det spelar ingen roll om det kända gör ont eller inte fungerar för längtan efter trygghet verkar vara något som får de flestas sunda förnuft att flyga all världens väg. Och att stanna kvar i "tomrummet" gör också ont.
Om man lyckas med konststycket att se det här i tid så kan man göra ett medvetet val. Och genom det valet kan man öppna dörrar för personlig utveckling och bli stärkt i stället för krossad av katastrofen. Det är när man fattat det beslutet som "tomrummet" börjar blekna bort och ersättas av ny mark.
Jag tror vi ska vara tacksamma för våra katastrofer för dessa får oss att växa och utvecklas och bli starka individer. Livet ger oss såna här möjligheter hela tiden. Men så länge vi väljer att stanna i det trygga så hejdar vi vår egen utveckling. Oavsett vad det handlar om så måste vi då och då i livet våga hoppa. Och det är först då som mirakler kan ske.
Andra bloggar om: livskris, personlig utveckling, void, tomrum, mirakel
söndag 13 maj 2007
"Ljus och Kärlek" dåligt vapen mot mörka krafter
För att förklara vad jag menar måste jag börja med att förklara hur magi fungerar. För att en magisk handling ska få önskat resultat kan man dela upp mekanismen i följande steg:
Vi gör detta omedvetet hela tiden, allihop. Då kan det se ut så här t.ex.:
Högst troligt slår önskningen in genom att man ständigt råkar in i situationer där den undermedvetna uppfattningen får testas och bevisas om och om igen.
Det är samma mekanism som man för fram i t.ex. "The Secret" där man talar om "Law of Attraction". Det du tänker skapar du. Det är först när det görs medvetet som det kallas magi.
Men nu kommer jag fram till det jag egentligen ville säga. Vad händer om någon med mycket onda avsikter använder samma mekanism? Svart magi! Dit räknar jag allt som utförs med ett starkt begär efter fördelar på andras bekostnad. Det är så här de mörka makterna jobbar! Mer eller mindre medvetet!!
Så hur kan man skydda sig? Räcker det inte med ljus och kärlek som många hävdar? Det lärs ut på många ställen att om man bara visualiserar att man befinner sig i en bubbla av vitt ljus så är man skyddad. Fokuserar man samtidigt på ljus och kärlek också så har man nästan ingenting att oroa sig för!
Fel! Fel! Fel!
Den starka fokuseringen i steg 1 måste vara laddad. Det man laddar med är känsla och inlevelse så mycket det bara går. Ett ont fokus måste laddas med starka känslor av innerligt hat, vrede, girighet, illvilja, respektlöshet och avsky för andra människor osv.
För att försvara sig mot en sådan kraft krävs en starkare motkraft och det är här som många dessvärre tror att ljus och kärlek och bubblor räcker. Tyvärr tror jag inte att det gör det. På grund av en så enkel anledning som att vi alla har en tendens att mata våra egon först. Vilket innebär att ljus och kärlek som beskydd förblir ett önsketänkande - något man gärna tror på för att det känns tryggt och bra, men det blir sällan så laddat att det blir en riktig kraft att räkna med.
Kärlek kan teoretiskt sett vara ett skydd och ett motvapen - men då innebär det att du måste lyckas med konststycket att uppfylla hela din varelse med en enormt stark, egobefriad, ren och uppslukande kärlek och välvilja och verkligen, verkligen på djupet och utan skuggan av ett enda tvivel kunna älska en man som t.ex. Hitler - helt och totalt och hängivet.
Och jag är rädd för att detta än så länge bara är teoretiskt möjligt. Om Ljus och kärlek är ens enda skydd så är det bättre att "fly än illa fäkta". För att avvärja en kraft med hjälp av en motkraft så krävs att motkraften är ännu starkare.
Bättre då att möta Kraft med Kraft. Det betyder inte nödvändigtvis att våld måste lösas med våld. Ett bättre sätt, och mindre våldsamt, är att bygga upp sin egen personliga kraft genom att ta reda på vem man är och göra upp med sina rädslor. Och därigenom vägra låta sig påverkas av krafter utifrån oavsett vilka de är. Ju bättre du känner dig själv och ju starkare känslor du har för det du tror på desto stadigare kan du stå emot de mörka krafterna.
Så det bästa varje människa kan göra för att stärka och skydda sig själv - är att ta reda på vem man är - innerst inne. Så att du kan stå för det - och stå utan rädsla. Du är tusen gånger ståndaktigare när du vet vem du är. Så länge din identitet delvis är en roll du spelar så är du beroende av bekräftelser utifrån. Och därmed sårbar. När du kan kasta rollerna och vara sant dig själv - så blir du osårbar.
- En stark fokusering på något (ju starkare laddat desto bättre)
- Avsikt (ju tydligare du vet ditt mål desto större chans att få väntat resultat)
- Ritual (det är här man klargör för Universum hur och vad man vill uppnå. Kan ske genom t.ex. rollspel, visualisering, symboler m.m.)
Vi gör detta omedvetet hela tiden, allihop. Då kan det se ut så här t.ex.:
- Jag känner ett par personer som har hisskräck. Och jag känner INGEN annan än just de som fastnar i hissar. Poängen är att rädslan är något man fokuserar så starkt på och därmed laddar med så mycket känsla att det blir till en undermedveten "beställning".
- Avsikten (i det här fallet omedveten) är att inte fastna i en hiss. Alla som nånsin sagt åt ett barn att inte göra en viss sak vet att ordet "inte" äger ingen egen energi och fäster inte i det skapande sinnet. Avsikten blir alltså tvärtom.
- Ritualen är i det här fallet är oftast en inre dialog eller en visualisering som upprepas i bakgrunden hela tiden.
Högst troligt slår önskningen in genom att man ständigt råkar in i situationer där den undermedvetna uppfattningen får testas och bevisas om och om igen.
Det är samma mekanism som man för fram i t.ex. "The Secret" där man talar om "Law of Attraction". Det du tänker skapar du. Det är först när det görs medvetet som det kallas magi.
Men nu kommer jag fram till det jag egentligen ville säga. Vad händer om någon med mycket onda avsikter använder samma mekanism? Svart magi! Dit räknar jag allt som utförs med ett starkt begär efter fördelar på andras bekostnad. Det är så här de mörka makterna jobbar! Mer eller mindre medvetet!!
Så hur kan man skydda sig? Räcker det inte med ljus och kärlek som många hävdar? Det lärs ut på många ställen att om man bara visualiserar att man befinner sig i en bubbla av vitt ljus så är man skyddad. Fokuserar man samtidigt på ljus och kärlek också så har man nästan ingenting att oroa sig för!
Fel! Fel! Fel!
Den starka fokuseringen i steg 1 måste vara laddad. Det man laddar med är känsla och inlevelse så mycket det bara går. Ett ont fokus måste laddas med starka känslor av innerligt hat, vrede, girighet, illvilja, respektlöshet och avsky för andra människor osv.
För att försvara sig mot en sådan kraft krävs en starkare motkraft och det är här som många dessvärre tror att ljus och kärlek och bubblor räcker. Tyvärr tror jag inte att det gör det. På grund av en så enkel anledning som att vi alla har en tendens att mata våra egon först. Vilket innebär att ljus och kärlek som beskydd förblir ett önsketänkande - något man gärna tror på för att det känns tryggt och bra, men det blir sällan så laddat att det blir en riktig kraft att räkna med.
Kärlek kan teoretiskt sett vara ett skydd och ett motvapen - men då innebär det att du måste lyckas med konststycket att uppfylla hela din varelse med en enormt stark, egobefriad, ren och uppslukande kärlek och välvilja och verkligen, verkligen på djupet och utan skuggan av ett enda tvivel kunna älska en man som t.ex. Hitler - helt och totalt och hängivet.
Och jag är rädd för att detta än så länge bara är teoretiskt möjligt. Om Ljus och kärlek är ens enda skydd så är det bättre att "fly än illa fäkta". För att avvärja en kraft med hjälp av en motkraft så krävs att motkraften är ännu starkare.
Bättre då att möta Kraft med Kraft. Det betyder inte nödvändigtvis att våld måste lösas med våld. Ett bättre sätt, och mindre våldsamt, är att bygga upp sin egen personliga kraft genom att ta reda på vem man är och göra upp med sina rädslor. Och därigenom vägra låta sig påverkas av krafter utifrån oavsett vilka de är. Ju bättre du känner dig själv och ju starkare känslor du har för det du tror på desto stadigare kan du stå emot de mörka krafterna.
Så det bästa varje människa kan göra för att stärka och skydda sig själv - är att ta reda på vem man är - innerst inne. Så att du kan stå för det - och stå utan rädsla. Du är tusen gånger ståndaktigare när du vet vem du är. Så länge din identitet delvis är en roll du spelar så är du beroende av bekräftelser utifrån. Och därmed sårbar. När du kan kasta rollerna och vara sant dig själv - så blir du osårbar.
Blind
Jag vill - du vill inte
Då är det enkelt
Jag förlorar - du vinner
Du ser inte det jag ser
Måste jag lära mig blunda?
Eller finns det ett sätt att visa dig att se?
Jag vill - men du vill inte
Ingen är så blind som den som inte vill se
Då är det enkelt
Jag förlorar - du vinner
Du ser inte det jag ser
Måste jag lära mig blunda?
Eller finns det ett sätt att visa dig att se?
Jag vill - men du vill inte
Ingen är så blind som den som inte vill se
onsdag 31 januari 2007
Bön
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt skönhet vara ovanför mig
Så att jag kan vara en del av den större skönheten
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt skönhet vara framför mig
Så att jag kan se skönhet i alla ting
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt skönhet vara på min vänstra sida
Så att jag kan ta emot skönhet genom min inre kvinna
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt skönhet vara på min högra sida
Så att jag kan ge skönhet genom min inre man
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt skönhet vara bakom mig
Så att de spår jag lämnar efter mig, är spår av skönhet
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt mig beröra mig själv, mitt liv och allting med skönhet
Låt mig vandra den heliga skönhetens väg
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
- Navajo bön -
Låt skönhet vara ovanför mig
Så att jag kan vara en del av den större skönheten
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt skönhet vara framför mig
Så att jag kan se skönhet i alla ting
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt skönhet vara på min vänstra sida
Så att jag kan ta emot skönhet genom min inre kvinna
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt skönhet vara på min högra sida
Så att jag kan ge skönhet genom min inre man
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt skönhet vara bakom mig
Så att de spår jag lämnar efter mig, är spår av skönhet
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
Låt mig beröra mig själv, mitt liv och allting med skönhet
Låt mig vandra den heliga skönhetens väg
Store Ande, låt mig vandra i skönhet
- Navajo bön -
söndag 17 december 2006
Kloka ord!
You can steer yourself any direction you choose.
You're on your own. And you know what you know.
And YOU are the one who'll decide where to go.
-- Dr. Seuss
Yep, känns som en bra utgångspunkt!
.
(Dr. Seuss skrev bl.a. "När Grinchen stal julen", för er som undrar vem han var.)
You're on your own. And you know what you know.
And YOU are the one who'll decide where to go.
-- Dr. Seuss
Yep, känns som en bra utgångspunkt!
.
(Dr. Seuss skrev bl.a. "När Grinchen stal julen", för er som undrar vem han var.)
fredag 3 november 2006
En liten film om helig geometri
Här är en liten filmsnutt jag jobbat med i ett försök att visualisera nedanstående funderingar. En presentation som är tänkt att tala till en annan del av hjärnan än den intellektuella för en gångs skull. Något att meditera till kanske!
PS. Fungerar inte videospelaren så kan man ladda ner filmen direkt här www.livsmagi.com/helig-geometri.mp4
/Anna
PS. Fungerar inte videospelaren så kan man ladda ner filmen direkt här www.livsmagi.com/helig-geometri.mp4
/Anna
fredag 27 oktober 2006
Medvetandets geometri - och därigenom Skapelsen
Följande är en förklaringsmodell jag kommit fram till efter många års studier på en shamansk kunskapsväg med rötter i gamla Mexico, Carlos Castanedas och Dénis Lindbohms böcker samt egna iakttagelser och funderingar.
----- 1 FOKUS ------
Innan Big Bang, fanns något som de gamla trollkarlarna kallar "Det stora mysteriet". Detta är ursprunget till allting och dess tillstånd var "kaos". Kaos innebär brist på ordning men samtidigt att allting finns. Alla möjligheter, alla skapelser, dåtider, framtider och nutider, alla former och tillstånd av allting. Kaos är alltså startpunkten. Och geometriskt sett är det just en punkt.
Så det första som manifesterats i Skapelsen är FOKUS vilket är förutsättningen för medvetenhet.
----- 2 SUBSTANS ------
Eftersom alltings potential inrymdes i detta "Stora mysterium" så fanns där också medvetande. Det är bara det att det "Stora mysteriet" inte var medvetet om sitt medvetande. Men vid något tillfälle (jag vill inte säga tidpunkt, eftersom tiden inte fanns då) så uppstod en gnista som på ett ögonblick gav "Stora mysteriet" medvetenhet om sitt medvetande. Och plötsligt fanns två punkter och en förbindelse mellan dem. Punkt A är medvetandet i sig själv, punkt B är medvetenheten om medvetandet och förbindelsen, eller linjen, mellan dem kallar jag insikt. Insikt ser jag alltså som det som händer mellan två punkter, alltså relationen mellan dem.
Nu har SUBSTANS uppstått och utgör "Stora mysteriets" första subjektiva respons på sin egen medvetenhet.
----- 3 FORM ------
Nu har tre element skapats. Allt som krävs för en rörelse. Och "Livets Dans" tar sin början! Medvetenheten (punkt B) börjar betrakta medvetandet (punkt A) från alla möjliga synvinklar och detta skapar den första rörelsen.
FORM skapas vilket är "Stora mysteriets" reaktion, eller känsla för vad det hittills blivit medveten om. (Vi benämner ju ofta våra känslor som rörelser, vi blir rörda när känslorna rör på sig.)
----- 4 DETERMINATION/RIKTNING ------
Geometriskt har vi nu en cirkel och ytterligare insikt uppstår (linjen som uppstår när B rör sig runt A).
Cirkeln är den tvådimensionella manifestationen av den första punkten (som är endimensionell) ... odelat gudomligt medvetande. Cirkeln är harmoni . . . Enhet. Essensen av denna bild är att Cirkeln är behållaren av ALLT.
Detta är den första helheten och ett tvådimensionellt Universum har nu uppstått. "Stora mysteriet" ser att rörelserna har riktning och blir medvetet om att att denna riktning bestäms av honom/henne själv. Skapelsen fortskrider på grund av att rörelsens har en riktning och ett mål och att målet är att återknyta kontakten med ursprunget (full cirkel). För att komma dit krävs alltså...
DETERMINATION
----- 5 KOMMUNIKATION ------
Eftersom B är medveten om A och insikten förbinder dem så är de exakta tvillingar. Därför uppstår exakt samtidigt medvetenhet hos A om medvetandet hos B. Och Även A börjar sin rörelse runt B och den första naturliga polariteten, omvända roller, producerar en annan cirkel (den nedre). Nu blir det pardans i skapelsen och den första sexuella energin har börjat sin existens och Skapelsen är igång! Kosmos (ordning) är på väg att formas ur kaos.
KOMMUNIKATION / FÖRSTÅELSE uppstår.
----- 6 FÖRESTÄLLNINGSFÖRMÅGA ------
Men ytterligare ett element har uppstått i mittfältet där de två cirklarna överlappar varandra. Detta kallas inom helig geometri för Vesica Piscis (= svart form). Denna svarta form utgör skapelsens urlivmoder. I en del indianska traditioner kallas centrum i medicinhjulet för "tomrummet" eller the Void och jag ser det som detsamma som Vesica Piscis.
ALLA FORMER, bokstavligen ALLA dimensionella former i vårt Kosmos utvecklas ur denna ursprungliga skepnad... Vesica Piscis. Och därmed krävs och uppstår förutsättningen för dessa formers utveckling, nämligen...
FÖRESTÄLLNINGSFÖRMÅGA
----- 7 FRIHET ------
I de två cirklarnas skärningspunkter har två nya punkter uppstått, C och D, och samma "dans" börjar om igen med två nya cirklar, ett ännu större medvetande.
Fader/Moder-dansen (punkterna A och B) skapar de första barnen av universum: Tvillingpunkterna (C och D). Och fortplantningen av skapelsen fortsätter.
Detta skapelsesteg kan kallas FRIHET och utgör den aktiva, utåtriktade, maskulina principen.
----- 8 MÖNSTER ------
Ännu en ny effekt uppstår nu i centrum av det växande medvetandet. Blombladet mitt i Vesica Piscis. Geometriskt kallas detta mönster "Naturens första mönster".
Dessa fyra Cirklar utgör tillsammans urformen för Skapelsens Mönster, eftersom det är vid denna punkt som alla nödvändiga former för vidare skapelse finns på plats.
Detta är symboliskt sett essensen av familj: Föräldrarna (cirkel 1 & 2) och barn (cirkel 3 & 4), med familjens gemsamma själ, i form av Blombladet i mitten.
Här är ägget, i skapelseprocessens steg kallat MÖNSTER. Den passiva, inåtgående, feminina principen. Här finns alla ingredienser som krävs för ytterligare skapelser. Här är början till livet.
----- 9 KAOS ------
Genom att fortsätta på grundmönstret skapas ett oändligt mönster av punkter, linjer och cirklar som kallas "Naturens första mönster".
I detta utvecklingssteg uppstår ett nytt KAOS, därför att vad som helst kan hända nu. Detta är "Stora Mysteriets" fria vilja. Ur "Naturens första mönster" kan oändliga mängder av nya mönster urskiljas. "Stora mysteriet" inser att det kan återskapa sig själv på en myriad olika sätt.
----- 10 FULLBORDAN ------
Urformerna fortsätter att återskapa sig själva i olika former och "Stora mysteriet" når insikten att alla dessa delar av honom/henne själv bär på exakt samma information eftersom de uppstått ur exakt samma urform. Dessa "fria medvetanden" kan uppleva och se på skapelsen på individuella sätt. Och samtidigt kommunicera dessa erfarenheter tillbaka till "Stora mysteriet" eftersom allt hör ihop.
Sista steget i skapelseprocessen är FULLBORDAN. Då skapelseprocessens mönster fullbordas, rör sig i cirkel och biter sig själv i svansen, dvs kommer hem med det medvetande som växt av alla erfarenheter på vägen. Ett nytt FOKUS tas ut och skapandet av ett nytt mönster tar sin början igen, nu på en högre medvetandenivå och Livsdansen uttrycks nu i form av en spiral. Alltså inte längre bara en platt cirkel.
I takt med att medvetandet växer genom alla cykler av mönster så uppstår min bild av vad uppstigningen innebär. Att vi alla med hjälp av alla våra erfarenheter från alla våra liv har utbildat, utvecklat och förfinat våra medvetanden genom att ständigt gå igenom skapelsens mönster i alla våra aspekter.
Jag är övertygad om att det som håller på att hända i vår utveckling nu är att vi kommer att gå in i en helt ny nivå av skapelsen. En nivå där vi medvetet och till fullo inser att vi alla hör ihop, att vi alla bara är delar av samma medvetande. Och att vi alla kan skapa vad vi vill med vår fria vilja. Vi är som vattendroppar som tillfälligt är på resa och kommer att återvända till sitt hav när resan är över för den här gången.
----- HUR DU KAN ANVÄNDA DEN HÄR KUNSKAPEN -----
Du kan själv använda de här stegen medvetet för att skapa det du vill redan nu. Börja träna på små saker. Börja med dig själv. Det viktigaste första steget för att ändra på ett mönster är att bli medveten om själva mönstret. Då kan du börja nästa cykel medvetet med ett nytt fokus.
Ett exempel på hur det kan se ut för en person.
1 - Fokus
Något händer som fångar din uppmärksamhet. Vi kan ta som exempel att du blir oväntat ombedd att planera en överraskningsfest för någon.
2 - Substans
Din inre reaktion på det som fångade din uppmärksamhet. Hur du väljer att uppleva det som hände. Det kan vara t.ex. tanken att "om jag säger nej blir de ledsna på mig. De kräver detta av mig."
3 - Form
Hur du känner för det du upplevde. Ofta är detta väldigt diffust. Men för att kunna gå vidare till steg 4 och ta ut en ny riktning måste du veta vad du känner. Vara medveten om vilken känsla du känner. Inte tänka den utan känna den. I det här exemplet skulle det kunna vara "uppgivenhet, ilska, frustration".
4 - DETERMINATION
Här är punkten där du väljer hur du ska gå vidare. Detta kan ske omedvetet eller medvetet. Om du inte visste vad du kände i steg 3 så sker beslutet omedvetet och du blir ett offer för ditt beteendemönster vilket skapar en inre smärta. När du kan välja medvetet så sker fortsättningen i njutning i stället. Ett exempel på beslut här kan vara "jag vill egentligen inte men jag gör det för att slippa skuldkänslor".
5 - Kommunikation
Hur du kommunicerar ut beslutet i punkt 4 till andra. Här kan förståelse skapas men bara om du kommunicerar ut det som var ditt val i punkt 4. Om ditt inre beslut t.ex. bestod av tanken "jag vill egentligen inte" och du sen kommunicerar ut att du "jättegärna ställer upp när som helst", så uppstår ingen förståelse. Inte heller om beslutet i 4:an skedde omedvetet kan någon förståelse uppstå. Nyckeln här är alltså ärlighet.
6 - Föreställningsförmåga
Det här är en brytpunkt där du drar en inre slutsats (medveten eller omedveten) av det som hände, din reaktion och ditt beslut på det. Detta bildar ditt "trossystem". Har ingen förståelse skapats i 5:an så kan slutsatsen i det här exemplet bli att "ingen bryr sig om hur jag mår". Och så börjar det om igen på 1:an med samma mönster eller en ny version av det.
7 - Frihet
Har du gått igenom föregående steg med medvetenhet så kopplas 7:an in och du kan nu gå vidare aktivt utifrån din egen vilja i stället för att mönstret självt styr processen.
8 - Mönster
Ägget, skapandet av ett nytt mönster inifrån dig själv snarare än i effekt av mönstret. Det är här du går inåt och bestämmer dig för att vara mottaglig för ett nytt mönster. När det sker är ditt gamla mönster brutet.
9 - Kaos
Nu ges plats för att vad som helst kan hända. Det är här man upplever att saker börjar hända av sig själva när man gått ett steg till på sin utveckling, brutit ett mönster, fått en insikt. Orsak och verkan fungerar inte längre och synkronisiteter börja inträffa som hjälper dig att hålla kvar det nya mönstret. Livet ger dig stöd i din utveckling, kan man säga.
10 - Fullbordan
Full cirkel, hela processen genomgången med medvetande och återkoppling från Livet självt och du kan gå tillbaka till steg 1 på en högre nivå. Med större medvetande och insikt och medvetna erfarenheter den här gången.
Andra bloggar om: Geometri, medvetandet, skapelsen, uppstigning, insikt, helig geometri, Carlos Castaneda, Denis Lindbohm
----- 1 FOKUS ------
Innan Big Bang, fanns något som de gamla trollkarlarna kallar "Det stora mysteriet". Detta är ursprunget till allting och dess tillstånd var "kaos". Kaos innebär brist på ordning men samtidigt att allting finns. Alla möjligheter, alla skapelser, dåtider, framtider och nutider, alla former och tillstånd av allting. Kaos är alltså startpunkten. Och geometriskt sett är det just en punkt.Så det första som manifesterats i Skapelsen är FOKUS vilket är förutsättningen för medvetenhet.
----- 2 SUBSTANS ------
Eftersom alltings potential inrymdes i detta "Stora mysterium" så fanns där också medvetande. Det är bara det att det "Stora mysteriet" inte var medvetet om sitt medvetande. Men vid något tillfälle (jag vill inte säga tidpunkt, eftersom tiden inte fanns då) så uppstod en gnista som på ett ögonblick gav "Stora mysteriet" medvetenhet om sitt medvetande. Och plötsligt fanns två punkter och en förbindelse mellan dem. Punkt A är medvetandet i sig själv, punkt B är medvetenheten om medvetandet och förbindelsen, eller linjen, mellan dem kallar jag insikt. Insikt ser jag alltså som det som händer mellan två punkter, alltså relationen mellan dem.Nu har SUBSTANS uppstått och utgör "Stora mysteriets" första subjektiva respons på sin egen medvetenhet.
----- 3 FORM ------
Nu har tre element skapats. Allt som krävs för en rörelse. Och "Livets Dans" tar sin början! Medvetenheten (punkt B) börjar betrakta medvetandet (punkt A) från alla möjliga synvinklar och detta skapar den första rörelsen.FORM skapas vilket är "Stora mysteriets" reaktion, eller känsla för vad det hittills blivit medveten om. (Vi benämner ju ofta våra känslor som rörelser, vi blir rörda när känslorna rör på sig.)
----- 4 DETERMINATION/RIKTNING ------
Geometriskt har vi nu en cirkel och ytterligare insikt uppstår (linjen som uppstår när B rör sig runt A).Cirkeln är den tvådimensionella manifestationen av den första punkten (som är endimensionell) ... odelat gudomligt medvetande. Cirkeln är harmoni . . . Enhet. Essensen av denna bild är att Cirkeln är behållaren av ALLT.
Detta är den första helheten och ett tvådimensionellt Universum har nu uppstått. "Stora mysteriet" ser att rörelserna har riktning och blir medvetet om att att denna riktning bestäms av honom/henne själv. Skapelsen fortskrider på grund av att rörelsens har en riktning och ett mål och att målet är att återknyta kontakten med ursprunget (full cirkel). För att komma dit krävs alltså...
DETERMINATION
----- 5 KOMMUNIKATION ------
Eftersom B är medveten om A och insikten förbinder dem så är de exakta tvillingar. Därför uppstår exakt samtidigt medvetenhet hos A om medvetandet hos B. Och Även A börjar sin rörelse runt B och den första naturliga polariteten, omvända roller, producerar en annan cirkel (den nedre). Nu blir det pardans i skapelsen och den första sexuella energin har börjat sin existens och Skapelsen är igång! Kosmos (ordning) är på väg att formas ur kaos.KOMMUNIKATION / FÖRSTÅELSE uppstår.
----- 6 FÖRESTÄLLNINGSFÖRMÅGA ------
Men ytterligare ett element har uppstått i mittfältet där de två cirklarna överlappar varandra. Detta kallas inom helig geometri för Vesica Piscis (= svart form). Denna svarta form utgör skapelsens urlivmoder. I en del indianska traditioner kallas centrum i medicinhjulet för "tomrummet" eller the Void och jag ser det som detsamma som Vesica Piscis.ALLA FORMER, bokstavligen ALLA dimensionella former i vårt Kosmos utvecklas ur denna ursprungliga skepnad... Vesica Piscis. Och därmed krävs och uppstår förutsättningen för dessa formers utveckling, nämligen...
FÖRESTÄLLNINGSFÖRMÅGA
----- 7 FRIHET ------
I de två cirklarnas skärningspunkter har två nya punkter uppstått, C och D, och samma "dans" börjar om igen med två nya cirklar, ett ännu större medvetande.Fader/Moder-dansen (punkterna A och B) skapar de första barnen av universum: Tvillingpunkterna (C och D). Och fortplantningen av skapelsen fortsätter.
Detta skapelsesteg kan kallas FRIHET och utgör den aktiva, utåtriktade, maskulina principen.
----- 8 MÖNSTER ------
Ännu en ny effekt uppstår nu i centrum av det växande medvetandet. Blombladet mitt i Vesica Piscis. Geometriskt kallas detta mönster "Naturens första mönster".Dessa fyra Cirklar utgör tillsammans urformen för Skapelsens Mönster, eftersom det är vid denna punkt som alla nödvändiga former för vidare skapelse finns på plats.
Detta är symboliskt sett essensen av familj: Föräldrarna (cirkel 1 & 2) och barn (cirkel 3 & 4), med familjens gemsamma själ, i form av Blombladet i mitten.
Här är ägget, i skapelseprocessens steg kallat MÖNSTER. Den passiva, inåtgående, feminina principen. Här finns alla ingredienser som krävs för ytterligare skapelser. Här är början till livet.
----- 9 KAOS ------
Genom att fortsätta på grundmönstret skapas ett oändligt mönster av punkter, linjer och cirklar som kallas "Naturens första mönster".I detta utvecklingssteg uppstår ett nytt KAOS, därför att vad som helst kan hända nu. Detta är "Stora Mysteriets" fria vilja. Ur "Naturens första mönster" kan oändliga mängder av nya mönster urskiljas. "Stora mysteriet" inser att det kan återskapa sig själv på en myriad olika sätt.
----- 10 FULLBORDAN ------
Urformerna fortsätter att återskapa sig själva i olika former och "Stora mysteriet" når insikten att alla dessa delar av honom/henne själv bär på exakt samma information eftersom de uppstått ur exakt samma urform. Dessa "fria medvetanden" kan uppleva och se på skapelsen på individuella sätt. Och samtidigt kommunicera dessa erfarenheter tillbaka till "Stora mysteriet" eftersom allt hör ihop.Sista steget i skapelseprocessen är FULLBORDAN. Då skapelseprocessens mönster fullbordas, rör sig i cirkel och biter sig själv i svansen, dvs kommer hem med det medvetande som växt av alla erfarenheter på vägen. Ett nytt FOKUS tas ut och skapandet av ett nytt mönster tar sin början igen, nu på en högre medvetandenivå och Livsdansen uttrycks nu i form av en spiral. Alltså inte längre bara en platt cirkel.
I takt med att medvetandet växer genom alla cykler av mönster så uppstår min bild av vad uppstigningen innebär. Att vi alla med hjälp av alla våra erfarenheter från alla våra liv har utbildat, utvecklat och förfinat våra medvetanden genom att ständigt gå igenom skapelsens mönster i alla våra aspekter.
Jag är övertygad om att det som håller på att hända i vår utveckling nu är att vi kommer att gå in i en helt ny nivå av skapelsen. En nivå där vi medvetet och till fullo inser att vi alla hör ihop, att vi alla bara är delar av samma medvetande. Och att vi alla kan skapa vad vi vill med vår fria vilja. Vi är som vattendroppar som tillfälligt är på resa och kommer att återvända till sitt hav när resan är över för den här gången.
----- HUR DU KAN ANVÄNDA DEN HÄR KUNSKAPEN -----
Du kan själv använda de här stegen medvetet för att skapa det du vill redan nu. Börja träna på små saker. Börja med dig själv. Det viktigaste första steget för att ändra på ett mönster är att bli medveten om själva mönstret. Då kan du börja nästa cykel medvetet med ett nytt fokus.
Ett exempel på hur det kan se ut för en person.
1 - Fokus
Något händer som fångar din uppmärksamhet. Vi kan ta som exempel att du blir oväntat ombedd att planera en överraskningsfest för någon.
2 - Substans
Din inre reaktion på det som fångade din uppmärksamhet. Hur du väljer att uppleva det som hände. Det kan vara t.ex. tanken att "om jag säger nej blir de ledsna på mig. De kräver detta av mig."
3 - Form
Hur du känner för det du upplevde. Ofta är detta väldigt diffust. Men för att kunna gå vidare till steg 4 och ta ut en ny riktning måste du veta vad du känner. Vara medveten om vilken känsla du känner. Inte tänka den utan känna den. I det här exemplet skulle det kunna vara "uppgivenhet, ilska, frustration".
4 - DETERMINATION
Här är punkten där du väljer hur du ska gå vidare. Detta kan ske omedvetet eller medvetet. Om du inte visste vad du kände i steg 3 så sker beslutet omedvetet och du blir ett offer för ditt beteendemönster vilket skapar en inre smärta. När du kan välja medvetet så sker fortsättningen i njutning i stället. Ett exempel på beslut här kan vara "jag vill egentligen inte men jag gör det för att slippa skuldkänslor".
5 - Kommunikation
Hur du kommunicerar ut beslutet i punkt 4 till andra. Här kan förståelse skapas men bara om du kommunicerar ut det som var ditt val i punkt 4. Om ditt inre beslut t.ex. bestod av tanken "jag vill egentligen inte" och du sen kommunicerar ut att du "jättegärna ställer upp när som helst", så uppstår ingen förståelse. Inte heller om beslutet i 4:an skedde omedvetet kan någon förståelse uppstå. Nyckeln här är alltså ärlighet.
6 - Föreställningsförmåga
Det här är en brytpunkt där du drar en inre slutsats (medveten eller omedveten) av det som hände, din reaktion och ditt beslut på det. Detta bildar ditt "trossystem". Har ingen förståelse skapats i 5:an så kan slutsatsen i det här exemplet bli att "ingen bryr sig om hur jag mår". Och så börjar det om igen på 1:an med samma mönster eller en ny version av det.
7 - Frihet
Har du gått igenom föregående steg med medvetenhet så kopplas 7:an in och du kan nu gå vidare aktivt utifrån din egen vilja i stället för att mönstret självt styr processen.
8 - Mönster
Ägget, skapandet av ett nytt mönster inifrån dig själv snarare än i effekt av mönstret. Det är här du går inåt och bestämmer dig för att vara mottaglig för ett nytt mönster. När det sker är ditt gamla mönster brutet.
9 - Kaos
Nu ges plats för att vad som helst kan hända. Det är här man upplever att saker börjar hända av sig själva när man gått ett steg till på sin utveckling, brutit ett mönster, fått en insikt. Orsak och verkan fungerar inte längre och synkronisiteter börja inträffa som hjälper dig att hålla kvar det nya mönstret. Livet ger dig stöd i din utveckling, kan man säga.
10 - Fullbordan
Full cirkel, hela processen genomgången med medvetande och återkoppling från Livet självt och du kan gå tillbaka till steg 1 på en högre nivå. Med större medvetande och insikt och medvetna erfarenheter den här gången.
Andra bloggar om: Geometri, medvetandet, skapelsen, uppstigning, insikt, helig geometri, Carlos Castaneda, Denis Lindbohm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
